A day in the life...

Göteborg!!
Vi var där för snart en månad sen. Tiden går ju sjukt fort.
Vi lirade på Storan där och vi fick träffa en kille som heter Ken.
En skön kille från New York som hängde med oss under hela dagen och fotade det han kände för.
Man kan gärna gå in och kolla på alla bilder han tog under dagen via den här länken: Kens bilder
Och här är en till länk från Prefixmag.com

Jag är ju inte värsta bäst på att ta foton under turnéer.
Och speciellt inte på mig själv... och speciellt inte på "vardagliga saker". Jag tar typ kort om jag ser nån häftig byggnad när jag är ute och går eller så.
Så det var ju kanon att Ken hängde med oss så kan man få lite inblick i vad vi håller på med om dagarna.. så, here it goes.

En vanlig dag brukar börja med att kolla vad det är för kod till internet. Förhoppningsvis finns det internet, eftersom det är dyrt att kolla mejlen när man är utomlands annars. När jag är i Sverige är det dock lugnt. Kör på mitt supergamla erbjudande från 2008 från halebop. Värt.

Och efter det så kollar man vad det finns för dusch möjligheter i venuen. Det har varit RIKTIGT olika standard på dom asså. Göteborg var som en fest... om man jämför med andra delar av Europa.
Efter några veckor på turné så började vi gissa vad det skulle vara för "fel" på duschen just den dagen. Kanske var det att det inte fanns någon dörr (!!), eller så kanske det inte fanns varmvatten(uff, så jäla kallt asså), eller så kanske det blev översvämning... Vi fick en härlig kompott av allt tillslut. Men jag såg till att duscha varje dag i alla fall, så allt var lugnt.

Här hänger jag med Mikael Wiehe och Bounce och kollar instagram.

Asså tamburinen måste sitta på exakt rätt ställe... weird but true.

 Sen blev det soundcheck dags. Innan det var jag och köpte en fet påse godis att ha med mig från Sverige på resten av turnén. Den låg i min resväska... nu ligger den inte där längre.

Vi brukar dra en vända av Geraldine åtminstone. Jag brukar säga "höj gitarren och tamburinen tack".

Kanske lite mer tamburin ändå?

Sen gick vi och käkade på Max till middag till min stora förtjusning. Jag fick med mig hela gänget. Jag brukar göra ganska bra reklam för Max... Men det var nog inte det bästa att käka innan ett gig dock. Jag käkar helst 3 timmar innan så att man har energi att dansa runt lite på scenen när det väl ska till. Det var lite mastigt. Däremot så käkade jag på max en gång till på turnén. Det var efter(efter, bra idé!!) giget i Köpenhamn. Jag spraaaang dit innan bussen skulle åka bara för lite strips med smältost. Galet, men gott. 

Så här kan det se ut innan vi går på scenen. Jag håller i mina hörlurar för att jag skulle precis gå ut till trapphuset och värma upp. Ibland gör jag det, typ springer upp och ner med hög musik i öronen och värmer upp för att få upp flåset lite. Bra vibe. Ibland kollar folk konstigt på mig dock, men då höjer jag bara musiken i mina öronen och ler mot dom och fortsätter springa. Hej hopp.

På väg mot scenen. Spinal tap vibe. Vi gick och gick mellan massa dörrar, upp och ner och upp igen för att tillslut hitta rätt ingång. WE MADE IT!! 

Jag och tamburinen.

Rock n roll.

In movement.

Efter giget, svettig och utan brillor. Det var kul, well done everyone, let´s skåla.











Sen ibland går vi och träffar lite folk efter giget vid merchen. Det är också kul. Här står jag och pratar med en kille från Hultsfred tror jag det var. Han gillar te med honung och mjölk. Och han spelar också musik. Det är kul med musik som man brukar säga. Hejje!

Thank you world... /Lilla Jonna

Asså helt crazy!

Idag var det en fet samling människor som har läst min blogg.... från INDONESIEN.

Hej hej, kul att ni hittade hit!! Men asså hur hittade ni hit?

Man kan kolla vars ens läsare kommer ifrån... eller asså, inte var dom kommer ifrån direkt så, men vilket land dom befinner sig i när dom besöker min blogg. 

Det brukar vara mest från Sverige... då slipper man använda google translate lika mastigt. 

Sen brukar USA och UK komma på andra och tredje plats. Google translate på hög nivå!!

Och det förvånar mig också... kanske främst med USA. Andra sidan atlanten liksom.
Men idag så tog Indonesien andra platsen!! Det är ju as-långt bort!!

Men det är ju skitkul. 

Jag tänker mest att det är ju bara lilla jag.  

Jonna från Boden. 

Det var jag som fick utbrott på min familj när jag inte hittade sifferboken när jag gick i trean. 

Fy vad pinsamt att ha tappat bort den!(Men vi hittade den efter några dagar, så stormen la sig).

Det var också jag som tittade över axeln på en kompis under ett glos-test på engelskan och efteråt nervöst gick fram till läraren och frågade om jag fick ändra det jag precis lämnat in. 

Han kollade konstigt på mig och tänkte att det är klart att jag inte får ändra nu när jag vet svaren. 

Men jag svarade att jag ville ändra till fel stavning, för att jag hade tjuvkikat så att jag kunde skriva rätt. 

Ouf, jag tyckte det var jobbigt att ljuga, så det var bättre att gå fram och säga sanningen. haha. Weirdo!

Det var jag som sedan 7 års ålder smet iväg från andra lektioner för att ha min trumlektion varje vecka. 

Det var lilla Jonna... Den lilla Jonna finns kvar såklart, men har också blivit äldre och visare(yeah right).

Och nu såhär 19 år senare sitter jag och skriver om tankar jag har.... och helt crazy att folk går in och läser om mina upptåg och o-upptåg. Så tack världen. Kul att ni kikat in i min lilla värld för en stund. 

Roligaste turnéminnet. STÄNG DÖRREN!

Nu har jag landat hemma i Glasgow igen. 

Shit vilken resa. Det är så mycket som hjärnan ska försöka hinna bearbeta på turné. Ny stad varje dag, nya människor och nya möten. Det är det som gör det så himla kul också. 

Men ibland tar det ett tag innan man har hunnit fatta vad som egentligen hänt. 

Jag tror att processen skyndas på när man väl är hemma och bara är. Chillaxar så att säga. Klassiker.

Så känner jag. Nu när jag är hemma tänker jag tillbaka och ser verkligen vilka fina minnen jag har med mig från den här turnén. 

Den enda bilden jag tog den magiska kvällen i Montmartre, Paris.

Ett av dom roligaste minnena är från när vi kom till Paris på kvällen. Vi gick ut och åt på ett mysigt litet ställe med några kompisar, både gamla och nya. 

Vi gick in i det här lilla rummet och vi är 7 stycken som servitrisen försöker fixa bord åt. 

Hon börjar skjuta samman typ alla bord som fanns kvar i rummet. Det var väldigt litet och det var bara vi och 3 andra i restaurangen. 

Vårt gäng står halvvägs inne i restaurangen och halvvägs utanför för det var så trångt. 

Så dörren står öppen. (dramatik varning!!).

Ja, vi stod med dörren öppen och en av kvinnorna som sitter och käkar börjar ropa "stäng dörren, det är kallt" typ. 

Jag tänkte mest bara att ja, det kan vi väl göra, vi tränger ihop oss så hon blir lugn. Jag var inte alls irriterad på nåt vis och tänkte inte mer på det.

I slutet av kvällen fick jag däremot reda på att hon hade svurit på franska och varit lite irriterad på att dörren stod öppen. Vår franska tolk fixade the low down. Sjyst!

Hur som helst, vi drack och åt... och soooooom vi skrattade. 

Nä, men allvarligt. Det var jättegott. Jag fick fisk med potatismos, och vitt vin med socker i. Jag bytte ut det till vin utan socker i... eftersom glaset inte var riktigt rent. Annars är ju jag ett fan av socker...Ah, socker är gott. Men jag bytte ut det i alla fall.... av principiella skäl. 

När det andra sällskapet(2 herrar och kvinnan som bad oss stänga dörren) vid det andra bordet var redo att gå så gick en av herrarna rätt in i ytterdörren som är gjord av glas. 

Han var såååå säker på att den skulle öppnas utåt så det blev en stor smäll och alla började kolla på honom. 

Herren försökte skämta bort det lite och alla försökte väl göra sitt för att skämta bort det så att det inte skulle kännas dumt.

Helt plötsligt fick jag ordet... och då kändes det som att alla tystnade. 

Det som var så festligt och alla hojtade och tjoade... 

När jag öppnade munnen så stannade ALLT och det blev tyst i vad som kändes 1 minut. Men det var nog bara 2 sekunder.  

NEJ MEN HÖRNI, HAN FÖRSÖKER BARA HÅLLA DÖRREN STÄNGD! sa jag och skrattade lite för mig själv. 

Alla kollar på mig... sen på kvinnan.

Det var bara jag som skrattade först... och sen efter 2 sekunder bröt hela restaurangen ut i ett stort gapskratt. Till och med servitrisen. Och även kvinnan. 

Asså, det sista jag ville var att kvinnan skulle känns sig dum... Men på nåt vis så tyckte hon att det var lite pinsamt när hon insåg att hon hade varit ganska otrevlig när vi precis träffats. 

Så hon lämnade restaurangen med ett skratt hon med. 

Alla tinar upp så småningom. 

Ja, tänk vad som kan hända en vanlig onsdagskväll i Paris. Det var kul att spendera den just precis där.

Och ikväll är det skönt att spendera kvällen just precis här, i vår lägenhet i Glasgow.

Gonatt.

Paris och julmys.

Vi var i Paris igår. Jag fick lite tid att turista för första gången där. Vad fint det var.
Jag var ute och gick i december-solskenet i 4 timmar. Jaaa, "december-solsken".
Det känns som ett ord jag aldrig har använt förut, kanske för att det knappt existerar där jag vuxit upp.

Jag gick där på paris gator och kände lycka. Som norrbottning är man inte bortskämd med solsken under vintern.
Så det bästa för mig var nog inte att se Eiffeltornet eller Louvren... det var det där solskenet som gjorde mig så glad. Tänk vad lite sol kan göra!

Jag gick och skrattade lite för mig själv efter att jag hade frågat en random fransman att ta ett foto på mig.. i solskenet... vid vattnet... vid Eiffeltornet.....Jag tänkte det här blir ju en kanon-komposition!!

Jag frågade om han kunde ta kort på mig på engelska och han svarade på franska så efter det körde vi kroppsspråk.. universal-style.
Jag visade min kamera på telefonen och var knappen var. Han var väldigt ovan vid en Iphone. Så han pekade med kameran mot sig själv och försökte trycka på baksidan. Jag hittade därefter ett kort på hans jacka...
Så jag försökte visa igen att man trycker bara på den lilla bilden på skärmen och på skärmen ser man vad man tar kort på. Det funkade...

Där står jag, på en bro vid Eiffeltornet. Jag tyckte att den här bilden var så söt. Man skymtar mig där, och man kan se lite av benen på Eiffeltornet. Men mest bara sol. Varför inte?
Jag tackade för bilden och gick vidare.

På kvällen efter giget träffade jag en trevlig typ. Jag berättade hur glad jag var över att det var så fint väder, och att det hade varit så fint i Italien och Spanien också.
Då avslöjade hon att det faktiskt brukar vara jättegrått och trist i december, regnigt och dant.
Jag ville inte veta det. Egentligen vet jag inte det heller. Wöööhöö!!
Den lilla tid som jag har spenderat i Paris i december har varit soligt och fint. Det är det jag kommer komma ihåg när jag tänker tillbaka.

Nu är vi i Belgien. Tror att det finns våfflor och sånt här i stan. Själv håller jag på att tvätta. Det finns en tvättmaskiiiiiiiin!!! Värt.
Det är såna grejer som gör livet lite enklare på turné. Att det finns tvättmaskin i lokalen där man ska lira. Lyx.
Det finns även en dusch med varmt vatten, som man kan låsa om sig och det svämmar inte över.
Också lyx!!
Och imorn har Rab bett om lite julmys i omklädningsrummet. Vi hoppas på en gran. Rab vill ha jul-vibez!
Jag har lussebullar som väntar på mig i frysen när jag kommer hem... och nejlikor som jag kan sätta i apelsiner. Jul-feeling bör ha chans att infinna sig. Trots random december-solsken.

Vinprovning i ett italienskt slott.

Min bästa dag på turnén so far är nog när vi var i Roncade i Italien. Det kändes som att mycket klickade och hela dagen ba var grym. Kanske för att vi fick se solsken när vi kom fram. Det sätter en bra feeling på dagens aktiviteter. 

Jag tog en snabb dusch och bytte jacka... tog på mig skinnjackan istället för feta kappan. Då kändes det som en ännu goare vibe. 

Hur som helst så är Ronacde typ en liten by i Italien. Mitt ute på vischan... så det var häftigt att folk faktiskt hittade dit på kvällen när vi spelade. 

Under dagen, tog jag mig en promenad in till byn. Jag hittade ett coolt slott och tog lite bilder utanför. Jag gick in på gården och tog lite fler bilder. 

Då möttes jag av en äldre italiensk man i sin bil som frågade vad jag gjorde... 

Jag tänkte att det kanske var ett privat område.. och att jag gick och knäppte foton på hans gård. 

Ta det som en komplimang dude... 

Nae, men han började förhöra mig och jag kände mig lite bortkommen och svarade så snabbt jag kunde på alla frågor... 

Det visade sig att det var något slags B&B det här slottet och han frågade hur många vi var i bandet. 

4 sa jag. 

Säg till om ni behöver sovplatser, då hyr vi ut, svarade han barskt. 

Haha, han var så hård och kollade bara rakt fram och inte på mig... och avslutade med att köra sakta framåt.. iväg från mig... och sa: Jag kanske kommer förbi på giget ikväll. 

Och så var det med det. 

Jag vågade mig på att utforska lite fler sidor av slottet och tillslut såg jag lite människor inne i en byggnad. 

Det var glasdörrar som jag kikade in igenom och tänkte precis vända mig om och gå tillbaka hemåt när massa sköningar inifrån började vinka och ropa åt mig att jag skulle komma in.

Jag gick in, kände mig ganska långt borta från min comfort zone och sa lite blygt, jaha, vad händer här då? Gör ni vin eller? hehe.

Alla där inne började visa på kartan var dom odlade druvorna i närheten och var alla olika sorters viner varifrån. Och sen fick jag provsmaka på allt. 

Jag stannade där inne och pratade om livet och vin ett tag. Dom tog fram såna där skorpor som vi fick till vinprovningen. 

När jag sa att jag spelade i ett band och vi var där på turné och nämnde Glasvegas blev en av dom helt paff och började sjunga på Daddy´s gone. Helt weird och helt awesome. 

Så jag bjöd in dom till giget på kvällen och så träffades vi där med. 

Jag köpte med mig lite vin och fick även med mig en vinflaska som bossen, "Roncades maffia" gav till mig. Känns bra att ha maffian på sin sida. 

Giget var hur kul som helst och alla som vi träffade efteråt var hur fina som helst. Jag har lärt mig att jag är battierista. 

I en liten by i Italien, där drack vi vin, åt pizza och spelade musik. 

Ikväll i Madrid, det är kallt i backstage, kallt vatten i duschen, och det enda elementen slutade just fungera. Haha, klassiker! 

Jag är glad ändå, jag är typ 100 procent säker på att jag kommer vara nog varm under giget.. och vi ska snart få spela musik. Kul med musik, som man brukar säga! Kanske får smaka på det spanska vinet efter giget med? Ha så kul mina vänner!

Jag och mina nyfunna vin-vänner

Superbra klätterträdd på gårn.

Slottet.

En vattengrav för att skydda sig mot fiender.

Man kan ha vin i såna här.

14 år, felhörning, musikvideo och katedralen.

Här är vår nya video. Ta en titt vettja.

Själv tog jag en prommis in till Zagreb city. Eller jag fick skjuts. Men jag gick tillbaka. I snön.
Det snöade. Det var julmarknad och bra vibe. Jag gick in i en jättefin katedral och satt där ett tag. Lugnt och skönt. Det känns som att det är lite motsatsen till var vi brukar hänga dom flesta dagar. Jag tog lite kort, kolla.

Vi beställde mat till stället vi lirar på ikväll... jag tog enchiladas. Två personer beställde "pepperoni" pizza. När det väl kom fram så var det två pizzor med "peppers only"... haha, kul. Det var en margarita med lite paprika på. Det låter ju jättelikt!!! Peppersonly......

Jo, häromdagen sprang vi på bandet Travis. Det var också på festivalen i Tyskland.
Det fick mig att tänka tillbaka på när jag gick i "rockskolan" när jag var 14 år.
Det var i Boden och det var första gången som jag spelade i något sorts band. (Förutom blåsorkestern som jag spelade klockspel/triangel i... wohoo....)
Det var typ då jag bestämde mig för att jag skulle bara köra på med trummorna.
Jag var superblyg och försökte våga göra fill-ins inför bandet. Shit vad nervöst!!
Hur som helst så spelade vi en cover på låten "Why does it always rain on me" med Travis... och nu, 12 år senare stod jag i deras hotellrum och pratade turné-anektdoter med samma band...
Då kändes det som att det var längesen jag var 14 år...

Nu är jag 26 och ska ta en dusch i Zagreb denna vinterkväll. Hejje!

Like a rolling stone med Youth Lagoon och Norrbotten

Hej!
Vi spelade på en festival häromdagen. Rolling Stone Weekender.
Vi trodde att det var i Lübeck.. men vi blev tillrättavisade att vi faktiskt inte var i Lübeck.. borde ha varit nära dock!
Det var lite den feelingen som i Simpsons när ett band går upp på scenen sviiiiiin-peppade och ropar "Hello Saint Louis!!!!!".. och alla ba, "vi är ju i Chicago... buuuuuh".
Äh, så illa var det inte.
Vi var nära havet i alla fall. Grymt fint, jag var glad att jag hade tid att gå en prommis och andas in det stora! Här är det, med solnedgång och allt.

Väl där så träffade vi Youth Lagoon igen. Jag har aldrig sett dom live förut, men vi hade jättetur när vi lirade i Göteborg några dagar innan, att dom lirade samma kväll, fast senare i en lokal 10 minuter från vårt gig.
Så vi gick dit och tog del av stämning och show.
Grymt bra, ett band att lyssna in sig på om man inte gjort det än.
Hur som helst så fick vi där reda på att vi skulle spela samma festival i Tyskland några dagar senare.
Så vi fick dubbel dos av dom. Det var grymt i Tyskland också.
Man ba, två grymmingar, jag bara yes asså!!
Det är inte så ofta man faktiskt har tid att se andra band på festival, så skitkul att det hanns med den här gången.

Paul fick feeling och photobombade i Tyskland.

Jo just det, värsta coola nyheten. Jag har blivit nominerad till Årets Norrbotning. Vilken ära, pepp!!
Här kan man läsa en liten intervju och så får man rösta på precis VEM MAN VILL!! Wohoo!!

Här är våran kyl i bussen. Ölen och yoghurten kramas... mysigt!
Nu blev jag hungrig...Hejje

Prag, Wien, polisen och smör.

Idag har det snöat i Wien. Kom precis tillbaka från en kylig nattpromenad efter kvällens gig.
Publiken var alldeles galna... på ett bra sätt! Kul!

Här om natten drömde jag att dom hade börjat sälja mitt favorit-smör, Bregott i Skottland. Vilken glädje!! Det var typ samma förpackning, men lite mer avlång, dom gröna, normalsaltat asså.
Men ack, det var bara en dröm. Mitt favoritsmör i Skottland är annars Lurpak eller Anchor.
Anchor är under företaget arla, vilket känns väldigt svenskt(?)... plus att jag gillar ankare. Bra deal.

Igår natt.. (eller typ morgon) blev vi stannade av polisen när vi var på väg till Prag.
Vi har en rolig busschaufför.
Han kom upp och ropade på vår turneledare när han blev stoppad för han behövde ha hjälp med att få allas pass...
Så han stövlar upp för trappan där alla ligger och sover och ropar "NEIL!!!"
.... och sen hör jag en väldigt förvirrad man i några sekunder... när jag låg där i min lilla säng kan jag riktigt höra hur busschauffören börjar stryka sitt skägg(om han hade haft ett asså) och mumlar: oh no, it´s not Neil, what is it again....?
"RICKY!!!"...
Haha, skön kille. Han hittade rätt namn tillslut.
Asså, allt gick bra förresten. Vi kom till Prag. Herregud, vi är ju redan i Wien, man ba whaaaat!!
Åker till Zagreb ikväll.... första gången för mig. Hoppas man hinner se lite coola grejer, eller äta nåt coolt. Jaaaaaa!!!!

Här bor vi, i Prag... och lite överallt.

Man får cykla om man vill... sjyst, jag gillar att cykla!

Wien by night... fint och kallt.

Vilsna mustascher i Tyskland.

Jag har ätit apfelstrudel med grädde och vanlijsås, det var awesome. Till det drack vi öl från schumacher bryggeri i Düsseldorf. Bra vibe och skön kille med mustasch som serverade och drog skämt med tysk accent. Han ba kom med öl hela tiden, vilken service asså!

Han påminde mig om min far med sitt mörka hår och mustasch, passade bra eftersom det var min fars födelsedag igår. 

Jag skickade ett grattis-sms till far min och upptäckte även där att det finns en symbol i emoji-tangentbordet som ser ut som min far också. Värsta likt!! Det är nog den emoji som är mest lik nån som jag känner!!

Efter vårt besök i Düsseldorf city så gjorde vi ett mycket tappert försök att ta oss hem med det tåg vi åkte in med. 

Det gick dåligt. 

Vi hamnade på fel tåg... det var tydligen det sista tåget som gick och det förde oss rätt ut på vischan.... 

Vi väntade också väntade och letade taxis men den tyska, tysta natten var oundviklig, inte ens trafik på gatorna. 

Vi väntade på ett nytt tåg i typ en timme men tillslut kom en taxiförare med mustasch körandes förbi. 

Han räddade oss och tog oss tillbaka till vårt hem, bussen!

Jag drog en joggis till en fin park igår med, kolla vad fint!

Tour-mode

Jaha hörni!
Kul med internet... och kul med turné.
Det är dom två grejer jag håller på med nu, internet och turnémode.
Jag kollade upp sevärdheter i München för dagen och hittade nåt som heter "Engelska Parken".
Bra med frisk luft och dagsljus när det blir mycket att hålla till i mörka grottor (venues) under dagarna och kvällarna.
Jag hittade en park igår i Berlin också, värsta grymma spring-parken där alla sprang eller åkte inlines. Så jag tog på mig mina nike-tights och nike-skor och gjorde mitt bästa för att låtsas se ut som att jag är grym på att springa. Man kanske lurar nån med kläderna...
Bra att kunna göra så i allmänhet.. ta på sig nåt som ser fett coolt ut... och så är man inte det egentligen, men man lurar säkert någon. Bra tips!

Velodrom, Berlin, förband till Hurts.

Nae, men allvarligt. Jag gick till Engelska Parken idag på långprommis. Det var riktigt gött. Mötte massa hundar och deras ägare på vägen. Hundarna var i och badade i vattnet, så jag hängde på. Var lite kallt, men man fick ju komma in i värmen sen....(eh va?)

Nu är det "soundcheck"... ja, men det blir nog inte så mycket av det eftersom dörrarna öppnar snart.
Vi får köra på feeling helt enkelt. Jag satsar på middag istället...
Igår fick vi ett soundcheck på ungefär 3 minuter. Vi hann spela en halv låt.. det gick skitbra!
Min favvo-låt också. Wohoo!

Jo, just det, vi har en maskot som heter Bostor. Han kommer hänga med på turnén och göra lite uppdateringar. Lite bakgrundsfakta kring honom är att han är gjord av en toarulle, med tyg,lim och pärlor och är döpt av mina systerbarn.
Man kan följa honom på YOUTUBE tror jag bestämt.
Hej till nästa gång!

"...wild and crazy, living on the edge, epicness style"

Igår fyllde min lillsyrra år!! Party on partypeeps!!
I hennes fullspäckade dag fick jag en liten skype stund med henne precis innan läggdags.
Ibland på våra skype sessioner så blir det lite wild and crazy, living on the edge, epicness style.

Det slutade med att jag spillde blåbär på min killes vita tröja för att vi hade typ tävling om vem som kunde skratta och hoppa mest i sängen samtidigt. Man ba "Whaaaaaaaaat?"

Jag bestämde mig för att lägga datorn på nattduksbordet och filma på mig när jag hoppade i sängen och skrattade så högt jag kunde.
Jag tänkte inte på att ta bort min tallrik med youghurt och blåbärssylt.... så när jag hoppade så hamnade det på den vita tröjan som också låg i sängen. Äh, det gjorde inget. För det var ju hemmagjord blåbärssylt.. wööhöuöö!!

Det tråkiga var att trots att jag gick genom eld och vatten(eller spillde blåbärssylt på en tröja) så vann jag inte. Josie vann!! Hon kunde skratta mest och hoppa som att det var det roligaste hon någonsin gjort.... det kanske var det roligaste hon nånsin gjort?
Eller bara grymma skådespelar skills.

I alla fall.. jag fick reda på en annan grym skill hon har. Hon kan låta som storspoven. Bra partytrick.
Här ska ni får höra! Enjoy, för det här hör man inte... om man inte råkar höra en storspov.

Såååååå likt asså.

Celtic match och att dela med sig av kärleken.

Igår var jag på min första Celtic match. Det började redan när jag flyttade hit för snaaaaaart 3 år sen.
James värvade mig till Celtic supporter så fort jag landat i Glasgow. Paul och Rab är Rangers fans(det andra laget asså), och James är Celtic fan.

Det måste ju ändå vara en viss balans inom bandets ramar, så det var hur som helst ganska givet att jag blev värvad till Celtic fan.
Sen är det ju ganska självklart eftersom Henke Larsson har spelat för Celtic och är lite(as mycket) av en legend i dessa hoods.

Det är med Henke Larsson alla, både Rangers och Celtic supporters kan samsas och faktiskt medge att detta är en LEGEND utan dess like. Utan Henke är det nog mest bara bråk mellan dessa två Glasgow-lag.

Det är faktiskt också väldigt privilegierat att säga att man är svensk inom Glasgows fotbolls-värld.
Om jag nämner att jag är svensk får jag oftast ett fint leende tillbaka och någon börjar prata om hur mycket dom älskar Henrik Larsson. Jag ba: "Ja känn han"... fast det gör jag ju inte?

James var inte heller sen att värva min far till Celtic. Han passade på att köpa en scarf och en mössa till honom... eftersom seden här är att det lag ens far håller på, det håller barnen på. Old skool!!!
Fatta grymt, jag har ju tre syskon och mamma, så då blev det liksom en hel familj som valde det grön-vita laget... plus att det är ju rätta färgerna sedan Boden-tiden med handbolls-viben i BBK... wööhööuöö!!!

Nåväl, nog om bakgrunden... the background.
Det var ganska fet vibe på arenan(som för övrigt av alla Celtic fans kallas "Paradise").
Jag var där med James och vår manager Dean. Dean är också stort Celtic fan och brukar passa på att skicka "ret-mail" till Paul och Rab så fort det finns läge för det...

Jag var heeelt inne i matchen... detta märkte jag som mest när alla gånger jag yttrade mig i rop och annat så blev det på svenska. Det var ju miiiinst en person där som förstod vad jag menade. Typ Lustig, svensken som spelar för Celtic.

Värsta grymma matchen som slutade med 3-0 till Celtic. Det var preciiiiiis det som behövdes för att dom skulle ta sig in i Champions League. Det braiga var också att varje gång dom gjorde mål blev hela publiken bästa vänner med varandra.

Alla ställde sig upp och kramades. Av reflex så tydde jag mig till höger där James stod och vi hoppade av glädje... sen killen bredvid mig till vänster, han var så utom sig av lycka att han inte riktigt visste vad han skulle göra av den. Så han passade på att ge mig en stor kram också. Dela med sig av kärleken liksom. Det tyckte jag var fint.

Efter matchen gick vi till en Celtic pub på vår gata typ. Det var go feeling där eftersom favvo-laget vunnit och the pressure was aff. Då vill ALLA bjuda på öl. Sånt är ju alltid kul.
Kul med fotboll... och öl. 

Musikvideo och Glaswedish

Sitter på flyget igen, fast åt andra hållet igen. Tillbaka till Sweden. Jag bestämde mig för att åka tillbaka direkt till Sverige efter London sen min syrra hörde mig prata i sömnen uppe i Boden nu i veckan… på engelska. 

Gonny turn that aff ? mumlade jag på engelska.

Sen får jag tillbaka någon som skrattar sarkastiskt säger " JAA, viiiiiiiisst, jag STÄNGER AV". 

-Awrite thanks...

Då i min lilla dröm började jag undra varför hon skrattade åt mig… och då började jag undra om jag kanske pratade engelska?…Men jag var för trött för att tänka på det så jag tänkte att jag sover istället, bra feeling!!

När vi pratade om vad som hände nästa dag så blev jag rädd att jag höll på att bli en sån där som glömmer bort svenska… Att jag kommer tillbaka och bryter… på engelska. Well hello hejsan, och allt det där…

Jaa, så åtgärden blev definitiv och jag bokade in en Stockholms-weekend… Hänga där och snacka svenska. Wohoo… Också bra feeling!!

Jo, igår spelade vi in musikvideon till vår nästa singel, Later… when the tv turns to stativ. Det gick bra. 

Typ den braigaste och lättsammaste inspelningen hittills. Hela crewet var väl förberedda så vi hängde mest på bara. 

Vår roll var att stå i ett vardagsrum och spela låten massa gånger.

Och för mig, som gillar att spela trummor och sådär så gick ju det väldigt bra. 

Vi drog igenom låten massor med gånger och som vanligt så svettades väl jag mest… eller typ i alla fall. 

Det är ju gött på sitt sätt, så det känns som att man jobbar. Det enda jobbiga är att när man blir sådär svettig så börjar solglajjerna åka av. 

Så jag har fått komma på "hemliga" sätt att fösa upp dom på…. typ försöka se cool ut och luta mig bakom och låtsas som att jag gör en cool pose. Då fattar typ ingen att jag her upp glasögonen. 

Jobbigt att måsta använda händerna varje gång man måste he upp glasögonen… plus att mina händer är oftast bizzy med att spela trummor ändå. 

Så jag har fått jobba upp denna talang, den har tillfört mycket….

Lyxigt var det också att mellan varje tagning så kom smink-tjejen och torkade svetten och pudrade näsan på oss… Utan det så hade alla fått se mitt riktiga jag.. Typ riktigt o-cool, och mest bara svettig.

Men, nu har jag duschat, är osvettig och på väg till fest. Typ precis samma som igår kväll, förutom duschat och osvettig...

Okej, vi hörs, hejje!

London och blåbär

Idag packade jag väskan full med vinbärssaft och blåbärssylt för att ta mig ner till London efter några dagar i Soliga Boden. The hood. Värsta grymma placet. 

När jag inte bor där så blir jag sådär nostalgisk varje gång jag kommer hem. Jag tycker att ALLT är fint. 

Sjön ser så vacker ut på, dimman som uppstår nu när kvällarna börjar bli kallare, dialekten och inte minst dofterna. Det är nått speciellt med att komma hem. 

Jag hade längtat efter att gå och plocka blåbär i skogen. Så jag fetgjorde det, två dagar i rad, wöööhööuöö!! 

Plockade även röda vinbär från buskarna hos mor och far. 

Det var lugnande och rofyllt. Sånt kanske är extra uppskattat nu när jag mest hänger på andra ställen… svårt att hitta blåbär där typ. Och saftmajor(bra ord).

Jag märkte att det var något häftigt med att göra hemmagjord saft förra året då jag tog med mig vinbärssaften jag hade gjort och gav bort till mina skotska vänner i Glasgow. 

Jag sa att jag hade gjort den själv och visade bilder på vinbärsbuskarna från gården. 

Dom blev mest förvånade och tänkte att "gör man saft på riktiga bär???" 

Big city life, tänkle jag då. 

Det hände i år igen. Jag smsade en bild från blåbärsskogen till min pojkvän och skrev att jag gick ut efter frukost för att plocka lite till blåbärssylten. 

Svaret blev:"Picking blueberries straight after breakfast? That´s far out!!!" 

Jag äskar såna svar… för då blir jag den coola som ba visar vars skåpet ska stå… typ mitt inne i blåbärsskogen. 

Det bästa med blåbärsplockandet var nog ändå när jag träffade på två sköningar som hängde på sin farstu. 

Jag hade gått lite vilse i skogen men hittade tillslut ut på ett annat ställe det det fanns 1 hus (ja, ett hus, och sen lite längre bort fanns det ett grann-hus också). 

Jag sa "hej hej, jag gick lite vilse, men nu har jag hittat ut i alla fall".

Svaret jag fick var så fint och mannen i 75-års åldern säger glatt:" jaha, men kom nu hit och berätta vad du har varit med om". 

Då satt han, Valle som han heter och hans vän Örjan på trappen och pratade och kollade på fåglar. 

Dom var fågelskådare båda två. 

Det märkte jag eftersom när vi stod där och pratade om blåbär och livet så avbryter Valle och kollar på fältet bakom mig där det flyger en fågel, "Ja, där har vi sparvhöken"  och Örjan instämmer och sen fortsätter samtalet som om inget har hänt. 

Bra vibe. 

Jag tycker äldre människor är coola. Dom har oftast bra historier att bju på. Det är väl såna jag håller på att samla ihop nu. Så jag kan vara en cool gamling nån gång i framtiden och bju på massa coola historier. Jooo, och baka bullar att bju på också. En sån där bull-mormor ni vet. Med hemmagjord saft...

Ett brev... old school-style!

Jag veeeeet.... vi tänker oss att jag brevväxlar med någon(en väldigt anonym person).
Då fick jag ett brev för tre veckor sen som löd: Hej Jonna, hur är läget? Vad har händer i ditt liv?
Då svarar jag nu:
Heej, vad kul att höra av dig igen!
Ja, det har hänt mycket sen sist! Jag har varit utklädd till Ringo. Jag passade i mustaschen som målades på. Jag ville nästan inte tvätta bort den, men min kille insisterade så jag tvättade bort den i alla fall.

Och inte bara klädde jag ut mig, vi kom även på att vi skulle spela lite Beatles låtar och vara hemligt förband till oss själva. Det gick bra...
Det var väldigt kul.... Det var roligast att kolla på James, Paul och Rab i deras utstyrslar.

Ah, sen gjorde vi ju Glasvegas giget efter Beatles giget. Det gick också bra!

Sen har vi också släppt vår 1:a singel från nya skivan.
Här är musikvideon!

Jo, sen tog jag påsklov också. 2 feta veckor i Sverige och idag har jag legat och solat i hammocken hemma i Boden, klassiker... värt!

Jag gick också på gig förra veckan, mitt favvo-band som jag berättat om förut, hade sitt första gig.
Det lät as-as-as-bra! Det är såklart Oh Jonathan jag pratar om och här fick vi höra en ny låt av dom!

Jo just det, det hände två roliga grejer på samma gång!
När jag var på väg hem till Boden så fick Oh Jonathan sitt andra gig! "Det går bra nu!!"
Plus att vi i Glasvegas också fick ett gig i Hässleholm. "Det går också bra nu!!"
Värsta grymt med Sverige festival i sommar ju!!

Ah, det var så himla mycket att berätta, och mer finns det, men det får jag skriva i nästa brev.
Jag har fått skrivkramp...(old school-style) och nu är det ju fisksoppa till middag.

Tack för mig, hur är läget med dig då?

Favourite band... och sådär.

Asså hörrni!
Jag kom på att jag vill berätta en grej.
Alla har vi ju favoriter när det kommer till musik.
Alla har vi kanske en lista med favvis-band eller liknande.
Det nyaste bandet på min favorit-lista heter "Oh Jonathan".
Så jääääla bra!
Två av världens bästa sångerskor i ett och samma band som börjat skriva musik tillsammans.
Och inte nog med det, deras resa till bildandet av bandet började i mitt och James vardagsrum i Glasgow. (Asså ja känn dom!)
Kan ju inte bli bättre.

Lyssna gärna.. för det här är fett najs!


Oh Jonathan

Tala till mig

Facebook page

Ha en trevlig fredag vettja!
Hörs!

Kul med musik som man brukar säga...

Igår var vi på gig. SOS heter bandet. Värt att kolla in om man inte gjort det redan.
Jag tycker det här är jävligt bra asså. Jag hejjar på dom!
Ett Glasgow-band som jag upptäckte för första gången när dom lirade innan oss på några gig för två år sedan.
Sen dess är jag ett stort fan!
Här är en låt som ligger på soundcloud.
Down by the river

Annars så ska vi iväg och kolla på ett piano idag... eller "piannah" som min vän skrev igår. Det har han alldeles rätt i, för det är precis så man säger det här.
Vi är på jakt efter ett piano till vår lya. Vore kul att ha ett så man kan spela in när man vill också.
Det enda är väl att det kanske aldrig kommer att vara tyst i läggan om vi införskaffar ett piano...
Äh, det gör väl inget?
Kul med musik som man brukar säga...

Supertalang på crashen och dåliga skämt. (Vlogg)

"Next thing I hear is that they find horse in the sweeties" sa jag lite nonchalant till James och tog upp den här hästen ur godispåsen.

Kul skämt va.
Jag trodde aldrig att den skulle gå hem... jag skämtade några timmar innan om nåt annat random och fick ett halvt leende tillbaka.
Jag frågade då hur mycket poäng jag skulle få på rolighets-skalan, det blev 6 av 10 enligt James.
Jag var nöjd.
Den här gången med häst-skämtet fick jag ett helt oväntat skratt tillbaka. Det måste ha nått högre på skalan... definitivt.

Äntligen hemma efter massa timmar på resande fot.
Igår var vi ut på rajtan tajtan.
Jag tyckte verkligen att det var svinkul när Jenny spelade luft-trummor på puben igår.
Kolla in vilken super-talang när det kommer till att "mute:a" crashen! Jääääääligt bra!

Skinnjackor och o-hypen.

Hej igen allesammans...
Nu är Max-kvoten uppnådd för det här Sverige-besöket.
Riktigt gött... jag satt med ett stort leende på läpparna med mina strips och min smältost.

Vi var och träffade ett par sköna peeps idag som jobbar med skinnjackor. Jävligt najs.
Det är ett företag som gör skinnjackor av använt läder så idag var jag och James inne i deras studio och testade lite storlekar.
Dom är riktigt sköna, (både människorna och skinnjackorna).
Företaget heter DeadWood Leather så ta gärna en titt på dom vettja!

Jag har även hypeat dagens blogg som jag skrev för p-town.
Här är den om ni vil ta en titt:Musikvideo-inspelning och pinsamma anekdoter

Det är lite behind the scenes material om vår musikvideo som släpps om några veckor...
Och även det pinsammaste och samtidigt uppenbart roligaste som hände under inspelningsdagen...

Eller jag vet ... tänk att det är en svintråkig historia.. så sen när ni läser den kan ni bli överraskade på ett bra sätt och tänka "ja men den där historien var ju lite små-kul... även fast än jag inte var där".

Ja, jag testar andra hållet istället för hypen...  att o-hypea.
Då har jag "covered all bases" som man brukar säga...

Nu ska jag är det party.
Hejje!

Max och musikvideo-pepp!

Sitter på kallax och väntar på flyget.
Jag tror att vi måste försöka få in ett Max-besök idag.
Vi kom till arlanda så tidigt på morgonen på vägen upp.. så Max var inte öppet. Typiskt.
Annars är det ju lite av en tradition från min sida att börja varje Sverige besök med Max-ätning.
Ah, men vi har ätit asgod mat hela helgen ändå. Mamma och pappa är bra kockar(mm... true dat!)
... och inte för att skryta men jag snorde väl ihop en och annan (supergod) sallad.. ehum.

Ja, jag återkommer senare idag när min länk på p-town blir publicerad efter lunch.
Det är min genomgång av musikvideon vi spelade in och det mest awkward moment som inträffade... stay tuned!

Hörs, nu flyger vi, wohooo!

Trummisen...det coola fåret.

Kolla, vi har snö i Boden!!

Det är häftigt och exotiskt om man inte är van vid det. 

Jag känner några som tycker att det är häftigt. 

Så jag lägger upp den här coola snö-bilden på mig själv... Ifall det är någon läsare som tycker det är coolt med snö. 

Kolla, värsta berget på går`n ju!

Imorrn åker vi till Stockholm och kollar på snö där istället. Ska bli kul. 

Det är även ordnat med pub-häng på kvällen... jag har en känsla av att det kommer vara lite fler besökare än den typiska lördagskvällen i Boden med två andra peeps än mitt lilla party-gäng. 

Vi pratade om pubkulturen i Sverige jämfört med Skottland när jag och James träffade vänner i Luleå idag.

Roligt nog så satt vi på ett café och förde denna konversationen... 

Om konversationen skulle ägt rum i Glasgow skulle vi definitivt hängt på puben och pratat om cafékulturen i Sverige. Ja bara yes asså!

Magnus, en av vännerna från fiket skriver en bra blogg... kolla gärna in den vettja. magnus blogg

Ibland skriver vi om varandra i våra bloggar... det tycker jag är festligt. 

Han skriver även coola låtar....

Det gör inte jag... 

Nu när jag kom att tänka på det så var det jag och tre låtskrivare som satt och fikade. 

Tomas är också grym på att hitta på bra musik. Tomas, Magnus och James helt enkelt. 

Det var jag som var det svarta fåret i sällskapet då kanske? 

Eller så var det jag som var det coola fåret... jag är ju trummis!

eh, jorå så att....?

 

"Skillnaderna mellan Boden och Glasgow är många..."

- Asså, hur många taxibilar är ute och kör ikväll i Boden?
- Jaaa, ikväll är vi nog en 10-15 stycken... så det kommer absolut inte vara några problem att få en taxi ikväll inte.

Ah, vad skönt tänkte vi eftersom det var snöstorm och allt...

Det är nog så man kan jämföra på ett bra sätt hur stor stad Boden är....
Eller jag vet inte? Det kanske är mer ett jämförande av hur stort/litet pub-intresset är en lördagskväll i Boden? Det har ju till och med varit löning. Skönt ändå.

När vi hoppade ur taxin på vägen in vid puben i Boden så var det vi, och sen satt det två till personer där inne. Så vi drog igång partyt for real denna lördagskväll.

Idag, söndag, så for vi och fikade inne i stan. Det var betydligt mer folk på ett fik i Boden en söndagseftermiddag än på puben en lördagskväll.

Skillnaderna mellan Boden och Glasgow är många... vilket jag uppskattar!
Jag gillar både fika och puben, så hur det än är så det bara bra grejer!

You can call me daddy.

Asså jag kan tänka mig att det är svårt att komma ihåg mitt namn, speciellt eftersom det är ganska swedish-feel på det och jag antar att det blir svårare för personer som inte har så mycket swedish-feel sedan innan. 

Det verkar vara rätt svårt att komma ihåg ibland helt enkelt. Jag skulle ju ha varit detsamma… om jag skulle komma ihåg nån annans random namn som jag aldrig hört tidigare. 

Vi håller på att spela in en musikvideo, sista dagen att filma idag. Det kommer bli skitbra tror jag! 

I alla fall, varje gång jag får uppmaningar av crewet om något att göra så glömmer folk bort mitt namn.. så tillslut sa jag, "ni får kalla mig vad ni vill, jag är inte så brydd". 

James kom med en utmärkt idé och föreslog för gänget att om man inte kommer på vad nån i bandet heter så kallar vi dom "Daddy".. ok?

Hey look, Luke, I am your daddy. I am your da....(?)

Ouf, weird. Ännu mer weird att säga men en sån där skrämmande röst som andas genom Darth Vader hjälmen "Luke…. I am your mummy". 

Nä men hörni, i alla fall, jag brukar lyssna till lite olika namn, så, så länge vi kommer överens om ett namn/smeknamn jag kan tänka mig att samarbeta med nåt annat bra namn än just Jonna. Hör av er vettja. 

Lie to me...hypen, på ett bra sätt.

Jag är helt inne i min nya favorit serie.. så jäääla bra asså!

"Lie to me".. tror att den var ute för typ 4 år sen. 

Men ja, som vanligt så hänger jag i min egen bubbla och har inte lagt märke till att Lie to me låg utanför bubblan. 

När jag fick reda på det så välkomnande jag serien in i min lilla bubbla så hjärtligt!

Det som är bra är att även James har börjat uppskatta serien, näst intill lika mycket som jag. 

Vi båda har börjat göra imitationer av huvudkaraktären Dr. Lightman och det har gått så långt att jag tänker "vad skulle Dr. Lightman ha sagt här" i mitt vardagliga liv.

Det gick även snäppet längre idag när vi skickade sms till varandra med citat som vi tror att Lightman skulle kunna säga… Men det var svårare att fatta i ett sms för man måste höra den engelska dialekten, det är den som gör det. 

(Det är då man finner sig själv läsa sms:en högt för sig själv bara för att få känslan av karaktären, detta går även att jämföra med att prata i sömnen, fast i vaket tillstånd). 

Varje gång jag bestämmer mig för att se ett avsnitt måste jag vara helt fokuserad… Dels för att det är inte textat(ooops, nu vet ni) och dels för att jag vill se allt som händer. 

Det är ingen idé att slå igång den om man ska ta ett bad eller laga mat eller nåt, för ibland måste man doppa huvudet eller röra om i grytan och då är det värdefulla sekunder man missar. 

Äh, jag får väl fortsätta öva på min Dr. Lightman-gångstil nu… Nu har jag hypeat upp den här serien så mycket så att ni bara har tre val….

1. Kolla in den (Detta alternativet går även för dom som redan sett den)

2. Kolla inte in den (helt ok, nästan så att det blir "mer-åt-mig-feeling" även fast det kanske inte stämmer?)

3. Vänta ett tag, kolla in den sen. (Ja, vissa är ju kanske super-busy men ändå känner att det skulle vara kul att se den, och då tycker jag att det här är bästa alternativet).

Eller läs en bok?

Nae, men hejje med er. Hörs sen vettja!

En ny låt, fotboll och monopol.

Igår spelade jag monopol för första gången. Det verkar ju vara rätt kul det där spelet. Tyvärr så hade jag inte så mycket nybörjar-tur vilket ledde till att jag fet-losade. 

Men jag gjorde det med flaggan på topp. Jag hade faktiskt dom två dyraste gatorna plus att jag åt Ben & Jerrys samtidigt. Så det gick bra att fet-losa ändå. 

Igår var jag även och sparka lite boll för första gången för i år. Jag blev nästan lite förvånad själv när jag tog med mig bollen på min springtur. Förra året brukade jag och James dra ner till planerna och sparka lite. Vi gjorde det så pass mycket att jag fick ett par målvaktshandskar av hans mor i födelsedags present!! Värt!

När jag kom till fotbollsplanerna var det lite folk runt omkring och jag tänkte "ska jag verkligen ta fram bollen här, jag är ju ganska dålig". Men sen la jag dom tankarna åt sidan och tänkte att jag måste öva upp mina skott innan James kommer med nästa gång… så får han se hur bra jag blivit. Jag bara yes asså!

James ringde efter hans möte och frågade vad jag gjorde. Andfådd så svarar jag att jag var och tränade mina fotbolls-skills. Han blev jätte stolt i sitt fotbollshjärta och ganska avis och sa att han ville ju vara med.

Nåväl, nu har jag fått lite extra träning så nästa gång ska jag sätta dom i krysset…(eh va?) 

Jo just det ja, James hävde ur sig en ny grym låt häromdagen. Det första jag tänkte va "neeeej, vi kan ju inte ha den här som en b-sida.. det här är singel-material". Haha, Blygsamt, jag vet. Äh, men ni fattar, bra låt helt enkelt. 

Så vi gick till repan och spelade in den. Jag spelade piano och klockspel och James sjöng. Det blev bra. Så nu ska vi bara spela in den igen på ett riktigt akustiskt piano. Blir nog efter helgen. 

Idag är det soligt i Glasgow, så det kanske blir skjuta- i- krysset- träning. Eller nåt heeeeelt annat för mitt ben har träningsvärk, haha typiskt. 

Hejje på er!