Vad skulle du göra med pengarna om du blev miljonär?

Den här lampan är det.. bra vibe och
skön feeling helt enkelt.

Förra veckan träffade jag en vän i Stockholm. Vi var på en promenad och när vi pratade kom vi in på vad man skulle göra med pengarna om man blev miljonär. 

Han skulle resa runt i världen och träffa nya människor och jobba mindre.. 

Jag sa att jag skulle nog köpa en lägenhet i Stockholm… Han svara "jaa, det har ju jag redan då". 

Kul för honom… 

Undra om jag kommer vilja resa runt i världen och träffa människor och jobba mindre om jag någon gång köper en lägenhet i Stockholm? Det är kanske så det funkar? 

Men först skulle jag nog göra det fint hemma hos mig i min nya lägenhet. Jag ska ha en sån där lampa ni vet med trådar som hänger ner från lampskärmen. Bästa lampskärmen ever… Jag har en hemma i Boden, men jag väntar med att frakta över den till mitt hem i Glasgow ifall att jag någon gång blir miljonär och kan köpa en lägga i Stockholm.. för då kan jag frakta den inrikes, lär ju vara lättare. 

Ja, väl i Stockholm så bodde jag hos några andra vänner i deras schysta crib. Dom har två katter som är roliga. Dom är som roligast när dom typ hämtar saker från papperskorgen, eller slickar på alla nötter och russin som ligger i skålen i hallen sen kvällen innan. Äsch, nötterna var bara inte salta längre. Saltet åt katterna upp, men nötterna är rena och ätbara nu i alla fall. 

När dom gjorde sina hyss… eller egentligen så var det mest den ena som var up to no good så att säga. Den andra katten var nog den här " ja men kom igen nu, DU får göra det, ingen ser, det blir kul" …så sitter hon kollar när den andra gör hyss så hon inte själv ska få skulden. Smart katt!

Jag fick i alla fall använda min auktoritära röst när katten gjorde nått hyss. Då sa jag "Neeeeej" sakta, med en väldig djup och bestämd stämma. Och ja, det funkade!  Katten lyssnade, det var coolt. 

Det påminde mig lite om när jag var yngre och bodde hemma med familjen i Boden. Pappa hade en grej som han tog till när det var ALLVAR. 

Man visste alltid att det var allvar när man hör pappa ropa upp för trappan, "JONNA LÖFGREN, kom ner NUU"… Det var alltså inte nog med att han sagt både för- OCH efternamn för att kalla ner mig, nej, han använde sig även av "NUU-tricket"… 

Det tricket innebär att man säger n:et i "NUU" väldigt tjockt, typ lite engelskt nästan och sen lägger man till ett litet "e" efter u:en. 

Säg det sakta högt för er själva så får ni höra hur auktoritär ni låter.. "NUUE"… Bra tips om man behöver låta bestämd i alla fall. 

När man hörde det i ungdomens dar gick man igenom vad man kunde ha missat nu då? Skulle jag ha tömt diskmaskinen igen? Hade jag glömt att gå ut med soporna för tredje gången i rad eller var det för att jag hade ritat på tapeten? 

Ja, man vet väl redan om att det inte brukar vara okej att rita på tapeten, men det var ju spännande. Jag hade ju lärt mig skriva mitt eget namn och ville liksom träna.. antar att jag behövde öva på det för att på många väggar i det där huset står det "Jonna", fast med j:et åt fel håll. Jag bara yes asså!

I soptunnan

Såg fint ut när gevären låg i soptunnan.. på promenad en helt vanlig dag i Stockholm förra veckan.

"Det är ju jobbigt med blöta sockar"

Yes, igår hände det grejer. Jag är tillbaka i Glasgow igen. Dagen började med en springtur i parken, vi tog med två limpor med gammalt bröd för att mata fåglarna som också brukar hänga i parken... Eller gammalt och gammalt, det var väl inte direkt så, man vill ju inte ge fåglarna gammalt bröd inte. Det var fortfarande vitt och inte grönt. Fåglarna blev alldeles till sig och man försökte som sprida ut så att ALLA skulle få. Dom åt faktiskt upp allting!! Bra jobbat fåglarna!!

Sen på hemvägen sprang vi till tesco och shoppade loss blåbär och bananer och allt möjligt gott. Väl hemma sen så drog jag igång vatten till badkaret direkt… undertiden hann jag göra massa saker. Jag gjorde värsta goda smoothien och kanske var lite väl inne i detta så jag glömde helt bort vattnet till badet som stod och rann. Jag började höra ett ljud som jag aldrig hört innan i denna lägenhet. Det där ljudet av att det skvalpar över. 

När jag springer in på toan så är det vatten över hela golvet. 

Det enda som var bra med det var att det var varmt och skönt att gå i. 

Annars om det är vatten på golvet inne på vår toa så är det oftast kallt på grund av att det har regnat in från det där fönstret som inte går att stänga… det get oftast en oskön feeling. 

En jobbig grej med att badet hade runnit över var när James påpekade att "hoppas det inte rinner ner till grannen"… Slutade med att jag blev lite stressad och la ut typ 7 handdukar på golvet. Det sög upp det mesta. 

Efter översvämningsincidenten gick jag på stan och köpte mig ett par tofflor. Dom kan jag ha när jag ska gå hemma i lägenheten och det är blött på golvet(t.ex vid badkarsöversvämningar)… det är ju jobbigt med blöta sockar. Värt med tofflor!!

Efter det hade jag lektion med en av mina trumelever, vi hade kul som vanligt. Vi spelade så jazzigt som det bara kan bli med 5B stockar. Det vill säga, liiite jazzigt. Vi använder även uttryck som "straw-be-rry"  när man talar om trioler. Det kan ni tänka på om ni behöver hjälp med triolerna. Det kan dock bli lite förvirrande när man ska prata om tex den tredje av triolerna. 

Alltså "-rry"….Men det funkar oftast i sitt sammanhang.

Sen gick vi hem och hann ta en öl innan vi drog till ett gig. Det var Beach House som spelade denna kväll. Bra skit. Ja, igår var en typiskt bra dag.

"Don´t tell anyone, I´m surprised you even told me..."

Det var en sån här taxi som släppte av mig
10 meter för sent....typiskt.

Ja, vi var ut igår och gjorde Stockholm osäkert. Värsta Boden-gänget var vi. Kul kväll. Men det ska jag inte berätta om nu. Det här är en annan historia....

Det hände en rolig grej förra veckan…som kändes lite jobbig när den hände, men redan dagen efter det hände var det väldigt kul att se tillbaka på. 

En vanlig tisdag bestämde jag mig för att dra till ett bluesjam och dricka öl(klassiker) i Glasgow. 

Det var faktiskt väldigt trevligt och ett kanon- initiativ av mig om man säger så… Dit brukar jag gå så ofta jag kan och har tid typ, så därför är det skönt att jag numera kan gå dit och faktiskt känna folk. wohooo. För då kan vi bjuda varandra på öl och snacka skit. Typiskt bra grej!

Så hela bluesjamsgrejen var ju en hit.. det var först när jag kom hem som det blev lite konstigt. 

Det började med att jag inte hade nycklarna. Dom måste ha ramlat ur min ficka. Så när jag står utanför porten så inser jag att jag måste buzza för att få komma in.

Jag står och tittar på buzz-knapparna som jag tycker ser ganska ovanliga ut. 

Det var så konstigt för jag kunde inte hitta den knappen som det brukar vara. Och eftersom vi bor högst upp så testade jag bara att ringa på den knappen som var högst upp. Inget svar. Det slutar med att jag ringer på alla knappar och tillslut svarar någon i telefonen "yeah?"Jag svarar "I live here!" och jag blir insläppt. 

När jag kommer in så tänker jag direkt att det var konstigt att någon hade hunnit måla om i trappuppgången… 

Nåväl, fortsätter upp för första trappan… den där dörren har också bytt färg? 

Nästa trappa… men shiiit asså, har ALLA målat om?? 

När jag var på våning två började jag sakta inse något, men jag var inte säker… så jag fortsatte såklart en trappa till.. och då förstår jag på allvar…. Jag är ju i fel trappuppgång!! 

Haha, alla dessa tecken, men hjärnan fattade inte riktigt. När jag berättade för min pojkvän så sa han "I went in the wrong close once, but only cause I was really pished"… 

Så jag svarade att ja, det är ju en bra orsak. (Dock gick ju inte han upp alla trappor utan insåg direkt att det var en annan trappuppgång...)

Det var ju faktiskt taxin som hade släppt av mig lite för högt upp på samma gata så jag gick in som om han hade stannat utanför vår trappuppgång. Min pojkvän tillade även "Don´t tell anyone, 

I´m surprised you even told me, haha" När han sa det tänkte jag direkt, "det här är bloggmaterial". 

Otur i Oturen

Ibland har man tur...
men det här är inte min trisslott

Igår skulle jag ta mig till Malmö igen. Cyklade ner till tågstationen, typ så snabbt jag bara kunde. Och när jag såg tåget komma in på perrongen ökade jag ännu lite till. 

Tåget stannade, jag låste cykeln och sprang sista biten. 

Jag hann fram till tåget och tryckte på knappen för att öppna dörren och då åker det ifrån mig. Lite surt tänkte jag. 

Men hur som helst så stannade jag på stationen tills det skulle gå en buss om 40 minuter. Tar bussen och sen byter till tåg i Hässleholm. Tog mig ner till Malmö(tog två timmar istället för en). 

Där träffar jag en god vän och vi hinner ta ett glas vin. Det var det bästa som hände på hela dagen! Kul vare!

Hur som helst så tar jag tåget hem två timmar senare. Det hinner jag med och åker tills jag måste byta till buss som har ersatt tåg sista biten på grund av banarbete. 

Vid bytet sa dom på tåget att "det kommer finnas personal vid perrongen som visar var ni ska gå till ersättningsbussen". Tydligen så missade jag helt all "personal", och det var typ tomt på hela stationen när klockan var ganska sent. 

Jag springer omkring och letar som en galning och efter fem minuter inser jag att jag kommer missa den. Ser inte en enda buss! Och det står skyltar överallt som säger att det går ersättningsbussar under dom här dagarna sista biten. Och så står det "ersättningsbussarna hittar du på stationskartan"… å vars finns det nån stationskarta då tänker jag?

När jag gått och letat i en kvart och inte hittat nån att fråga så ser jag en liten karta(stationskartan antar jag) där det står vars jag ska gå. Jaha, på andra sidan stationen.. Smart. 

Jag inser att det kommer gå en om en halvtimme.. det gav mig hopp. Men det slutar ju i alla fall med att den bussen inte stannar där jag ska av. 

Så jag får ta den som går om en timme igen. wohoo. 

Busschauffören släppte in mig i bussen 45 minuter före avgång för han tyckte synd om mig. Där sitter vi och väntar… i slutändan visar det sig att det är bara jag som ska med bussen. Värt. 

Väl framme hämtar jag upp cykeln och cyklar sista 15 minutrarna. Nu vill jag bara vara hemma i sängen. Cyklar lite extra snabbt… jahaaaaaa… då hoppar kedjan av. Kul tänkte jag, en gång till. 

Efter att kedjan hoppade av tänkte jag att vad som helst kan hända. Kommer jag riva upp jackan? kommer jag snubbla över en sten? Kommer jag ramla i trappan? 

Jag är beredd på vad som helst och jag är inte längre så brydd. 

Men när jag väl är beredd på allt så händer inget. Vilket ändå var väldigt skönt. 

I slutändan var det ändå värt att resa dom där 5 timmarna för att träffas och ta ett glas vin i två timmar. 

Jag har som alltid tänkt att norrbottenstrafiken inte är den bästa alla gånger. Men skånetrafiken är inte min favorit från och med nu heller. 

Igårkväll kändes det inte så kul.. men idag så tycker jag att det är ganska roligt faktiskt. 

Så tänk  på det mina vänner, när ni har otur i oturen… då blir det alltid roligare imorrn!

"Min principiella gräns går vid två"

Tänk er en sån här..
fast med två flugor i.

Igår var jag och träffade lite vänner i Malmö. Skitkul. Jag hängde bland andra med en gammal vän från Boden, Erik heter han. 
Vi och ett gäng gick ut på en pub och Erik kände att han ville bjuda mig på en mojito. Det var mer än välkommet från min sida.

Så småningom satt vi där med våra drinkar och var rätt nöjda. Efter ett tag säger Erik ganska obekymrat: men här är en fluga i min... Elin, hans tjej tar tag i saken och suger upp den in uppför halva sugröret och sen "häller" ut flugan från glaset.

Det gick ju bra tänkte jag, och började rota i min drink om det eventuellt fanns fler flugor...
Vi kom fram till att det var så sjukt liten chans att det skulle dyka upp mer än en fluga i en drink på en och samma kväll. Alla satt dessutom och skämtade lite om att det skulle vara lite små-divigt att be om en ny drink "bara för en liten fluga". Jag tänkte att det var rätt hardcore att fortfarande vara nöjd med sin drink som man betalat dyrt för när man hittat en fluga i den. 
Själv hade jag nog varit rätt misstänksam och typ tagit små små klunkar resten av kvällen för att minimera chansen att typ suga i sig en gammal vinge eller nåt. 

Fem minuter senare säger Erik: nämen titta, här är en till fluga i mitt glas.
Då börjar alla kring bordet asgarva och Erik vågar sig på att säga att "min principiella gräns går faktiskt vid två flugor."
Så tog han glaset till baren och säger då till personalen att' ja, min principiella gräns går vid 2 flugor'
Personalen svarar då "Jaaaa, det förstår jag verkligen" och ber tusen gånger om ursäkt.
Så han lämnade in sin halvdruckna drink och får en ny snarast. Erik tillade sen att, man kanske skulle druckit lite mer av den där drinken innan man lämnat igen den, så hade det ju typ blivit 2 för priset av 1. Bra tänk!! Precis så hade nog jag också tänkt. 
Så gör jag alltid när jag går och handlar mat. Guldläge om det gäller drinkar ju!

Some people are gay, Get over it!

Här får jag springa.. så jag gjorde det idag.

Sol i Glasgow. Bra grej! Då äre bäst att passa på så att säga. Oftast när det är sol så tänker jag " nu ska jag ta på mig skorna och jackan och ut och gå i finvädret"… när jag gjort det och kommit ner för trappen och ut genom porten så har det oftast börjat regna.. eller åtminstone blivit molnigt.. Det ändras rätt fort.. vilket kan va bra också.. speciellt om det regnar. Det är dåååå man ska ta på sig skorna och jackan och springa ner för trappen, för då lär det vara sol när man kommer ut. Så det funkar båda hållen liksom!

Men idag var en sån där trevlig höstdag som faktiskt har varit solig hela dan. Så jäääla gött ju! Och inte nog med det, när jag nu var ute idag så såg jag även en stor reklamskylt på en av Glasgows många bussar som sa "Some people are gay, Get over it! "… Det kändes också bra, hade aldrig sett det förr, men jag googlade och tydligen har samma slogan hållit igång i flera år via organisationen Stonewall. 

Bra grej!

Och ytterligare en bra grej, vi har dragit på gasolvärmegrejen och har det varmt och skönt i vår lilla studio. Vi ska spela in lite pålägg på låtar från nya skivan..  vi har gjort andra versioner... som har potential att bli släppt i andra sammanhang än just album 3. Kanske typ b-sidor eller liknande... får la se hur det blir först. Ja, det är kul med musik.

Tre bra grejer. ja ba yes asså!

"JAG var där, DU var där.... ALLA var där"

Yes nu är jag tillbaka i Glasgows skogar… och torg och gator och det. 

Jag flög typ astidigt från Luleå. Eller ja, jag gick upp 5.50 för att ta flyget 8.10, wohooo. 

Det känns ännu lite tidigare när jag tänker att klockan var då 4.50 i Glasgow… ja ba yes asså.

Ja men flygresan gick ju bra den här gången med. Jag tänkte att det skulle vart skönt att sova lite på flyget, vilket jag ibland har lite svårt med.. men jag tror att jag har blivit bättre på det(eller tröttare?). Jag sov typ hela vägen från Stockholm till Edinburgh. Asnajs!!

Och det hände en grej som aldrig hänt mig tidigare. Jag vaknade av min egen snarkning!!!

Jag hade dessutom i såna här "flygöronproppar" som gjorde att min snarkning liksom ekade i mitt eget huvudet. Jag blev typ rädd först, men sen slog det mig.. att det faktiskt var jag som snarkade...Bra jobbat kände jag ändå. Jag drog även klassikern och kollade mig omkring för att se om någon märkte...Men jag var ju nyvaken så jag orkade inte bry mig ändå. 

Champis passar bra när det är fest vettja

Annars brukar jag vara rätt haj på att Prata i sömnen, men inte snarka. Många gånger har det hänt att jag väckt mig själv av att jag pratat.. och det är många som fått ha roligt åt att höra min stämma när jag sovit. 

Min syrra hörde mig när jag sa en av dom bästa… hon berättade dagen efter att jag hade sagt med en ganska missnöjd/besviken stämma " Men, vi skulle ju dansa!"

Jag tror det var så att alla på festen svek och typ ville dra, men jag ville ju stanna… och dansa. Sen sa jag även "JAG var där, DU var där.... ALLA var där". 

Vilket party alltså!

Norrbotten och snögubbar.

Som ni kan se på bilden så har vi slängt oss
framför lampan så det lyser upp
på den fina snögubben.

Det känns ju som att det är riktigt mörkt ute redan nu, i oktober. Jag gick in och kollade solens upp och ner gång i Boden, för det kändes så deppigt med mörkret. Vi har ungefär en 10.5 timmars dag idag.  

Sen bläddrade jag fram till december. Så började jag asgarva direkt när jag såg att den 22 december är solen uppe 3 timmar… från 10-13 på dan. Jag bara yes asså!! 

Det är tur man får typ vara inne och käka knäck då, och kanske spela risk, och dricka julmust och bygga snögubbar. 

Men om man ska bygga snögubbar efter två på dagen(då det alltså börjar bli mörkt) så är det en fördel om man, som på vår gård, har en sån där utomhus- lampa som tänds när man rör sig framför den.

Och det är också bra om man minst är två personer när man gör snögubben, 

så att den ena kan rulla ihop snön till bollar och den andra kan hela tiden slänga/röra sig framför lampan så att den aktiveras och lyser upp i snön så att den som rullar ihop snön kan se vad den gör. 

Alternativt till snögubbe kan man ju även göra en sån där snö-ängel. Då går det bra att bara vara en(fast det är alltid kul med sällskap) och då lägger man sig helt enkelt i snön, gör ängeln, och sen springer framför lampan så att den lyser upp så man kan skåda mästerverket man just gjort. 

Ja, norrbotten är bra på alla sätt och vis!!

Två grejer som är bra, men Glasvegas vinner.

Den här bilden passar skitbra till det här inlägget då
det både är Glasvegas och Instagram i ett (smooth).

Jag e ju typ ganska efter med det här vad som är inne. Tydligen är ju instagram det nya facebook.. Min vän Sandra visade mig vad man kan göra med instagram och det öppnades en helt ny värld ju. Det där med hashtags eller nu vad det heter är ju hur coolt som helst!!!

Jag träffade min vän Magnus Ekelund igår i Luleå också. Och då kom vi in på hur häftigt jag tyckte instagram var och hur jag precis fick reda på alla dess braiga funktioner. Sen kom vi även in på när jag flyttade till Glasgow för att spela i Glasvegas.

Det var lite samma feeling över min "instagram upptäckt" som när jag fick reda på att bandet Glasvegas fanns. 

Jag hade helt missat dom under dom där åren innan.. och sen visar det sig att det var ju skitbra, plus att jag till och med fick vara med i det här braiga bandet. (shit asså!!)

Så det finns lite paralleller där mellan instagram och Glasvegas… speciellt nu för att vi har skaffat en glasvegas-instagram som ni kan passa på att kolla in, @glasvegasofficial. Så det blir ju typ två asbra grejer i en!!!

(Men såklart är Glasvegas  bäääääst och vinner över instagram med hästlängder och man sätter det i perspektiv)… jag bara yes asså!!

Do you recognize yourself?

Vi äter godis

Ja, alltså. James har ju varit i Boden två gånger tidigare och hälsat på. För honom är det så exotiskt att vara uppe i Norrbotten och han älskar det verkligen! 

Helt ärligt talat så är det lite skillnad om man jämför Boden och Glasgow, och båda städerna har ju sin charm på många olika sätt. 

När James kommer hit upp slår han på "vilo-modet" och sover skitmycket och bara chillar för att det är så tyst och skönt.. och jag blir väl lite tvärtom "kom-igen-vi-måste-hinna-träffa-alla-modet". 

Men det har i alla fall funkat utmärkt att kombinera dessa två mode och vi har hunnit med massa saker. 

Vi har cyklat(James favoritaktivitet), spelat in en låt på orgeln, gått på konsert, åkt till Pite, hängt med familj och vänner… vi åkte till och med till kvantum och blev fotograferade av pite-tidningen. Shit vad vi har hunnit med mycket… och imorrn typ as as as tidigt skjutsar jag James till flyget medan jag hänger uppe i norr tills nästa helg. 

Ja, men jag kom i alla fall att tänka på det här med direktöversättningar från engelska till svenska… en som faktiskt funkar är ju "so to speak" som är "så att säga"…

När pappa kom och hämtade oss på flygplatsen i torsdagskväll så testade jag en ny. 

När vi började närma oss vårt hus i Boden så tänkte jag fråga James "känner du igen dig?"… såklart så kör jag en direktöversättning och säger "Do you recognize yourself?" 

James svarar bara "That´s a bit deep isn´t it?"

Och ja, jag kan väl hålla med om att det var en ganska djup fråga att bara slänga ur sig sådär. 

"Ola, du e söt"

Svenska för nybörjare med Mike Higgins.

Två goda vänner, Moa och Lizzy kom och hälsade på oss igår kväll. Vi satt och drack te och åt godis hela kvällen. Asnajs! Dom började fråga James om han kunde prata svenska. Han började då stolt visa upp att han faktiskt kan alla färger på svenska. 

Jag kom att tänka på förra sommaren då han kom och hälsade på uppe i Boden för första gången. Han skulle imponera på min pappa som kom och hämtade oss på flygplatsen. Han ville visa att han faktiskt kunde lite svenska. 

Bland dom första grejerna jag lärde James på svenska var såklart att säga komplimanger till mig, såsom "du e asbra" och "du e söt" och såna grejer. (För övrigt var nästa grej att jag lärde honom "jag vill ju va som du" hela första versen på djungelboken låten, vilket är ganska komiskt i sig.)

Hur som helst så hade han full koll på hur man sa att någon var asbra/söt på svenska. 

Så han tänkte att det kommer gå hem om han sa till min far "Ola, du e asbra"…. men i denna stund hade han helt och håller blandat ihop dom två uttrycket så istället säger han "Ola, du e söt"… Min pappa började asgarva i bilen och sa tack. 

James hade ingen aning om varför vi skrattade så mycket… Så jag var ju tvungen att berätta för han att han hade blandat ihop det lite. Men egentligen så var det ju inte så konstigt, för min pappa är söt, det var bara komiskt eftersom vi båda visste att det bara var lite förvirring i språket. 

Det är inte lätt med nya språk alla gånger, själv har jag sagt till Paul i bandet att jag inte hade en aning om vad en hamburgare(burger) var, för han sa det med sån bred dialekt när jag precis flyttat dit. 

Det lät som att han sa "baddge" hela tiden… tills han gjorde det övertydligt genom att säga "tjiisbaddge" (cheeseburger). Då trillade polletten ner och jag sa att jo, jag har faktiskt hört talas om hamburgare förut, det är lugnt, eveything´s cool, nothing to see here… yes. 

It´s a bit cloudy isn´t it?

Ja, flygresan gick ju bra tycker jag. 

Det blev dock lite stressigt när vi skulle byta flyg på arlanda. Vi fick höra våra namn i högtalarna, det var rätt coolt. När vi sprang in sist på planet mot Luleå så skulle jag hjälpa James med att lägga hans väska i facken ovanför huvudet. Öppnade med min lediga hand, och i den sekunden föll en väska ut… jag hade ingen ledig hand att fånga den med… den höll på att fara rätt in i huvudet på kvinnan som satt under… men på något sätt lyckades jag få upp ena armen som dämpade väskans fall och jag liksom styrde den mot nästa person som satt i mittensätet. Inte för att det var bättre att killen bredvid fick den i huvudet, för det verkade inte så skönt hur som helst. Jag bad såklart om ursäkt så himla mycket och han verkade må bra, kanske lite smått chockad dock.. så jag passade på att dra ett litet skämt för att liva upp stämningen… vet inte om det gick hem eller inte?

Helt plötsligt så pratar alla svenska omkring (mig förutom James såklart), så det som händer är att jag blir helt förvirrad vilket språk jag ska använda mig av... så jag börjar prata engelska med svenskarna och svenska med James,(det ena funkar bättre än det andra). Men jag märkte att jag gjorde det rätt tidigt i varje påbörjad mening, så jag liksom avslutade meningarna med att mumla resten så det inte skulle bli så konstigt. 

Nåväl, den roligaste kommentaren under gårdagens flygresa var när James tittade upp från sitt golfspel på sin iphone och ut genom flygfönstret och sa "It´s a bit cloudy isn`t it?"… han upptäckte sen att vi faktiskt flög igenom ett moln precis då. Bäst!

MAX

Idag åker jag och James till Sweden. Jag bara yes asså!

Vi ska hänga med familj och vänner, göra hemmagjord saft, spela orgel och cykla.

Men bland det viktigaste är ju MAX besöket. 

MAX är ju typ bäst. Det har jag tyckt länge, själv är jag ingen mcdonalds tjej överhuvudtaget. 

En gång så berättade jag om en dröm jag hade om MAX på facebook. Drömmen var att det var jag, James och min far i en bil. Vi var ute på vägarna någonstans i storbritannien. Jag sa att jag jättegärna ville stanna och äta på MAX, men då påminde dom andra mig om att "det går ju inte för vi är ju i storbritannien"… ånej tänkte jag, fan vad synd…. precis efter dom sagt att MAX inte finns där så börjar jag se den röda skylten i horisonten. MAX, det fanns visst det! Så jäääla bra dröm, synd att man vakna upp och den inte var sann dock. 

Och det roliga med att jag la upp drömmen på facebook var ju att jag har typ aldrig fått så många likes…. haha, gött. MAX verkar ändå ha en del fans därute, vilket jag kan förstå…. så smältost for the win. Ses på MAX vetta! Hejje

Turnéminne

På tal om turnéminnen, så offentliggjordes denna turné i morse,
ut och spela igen i december, wohoooo!!!

Jag tog till ett trick för att bestämma mig vad jag skulle skriva om härnäst. Jag bestämde ett ämne :"Det är kul med musik"… klassiker!

När jag tänkte på "det är kul med musik" bläddrade jag igenom den mentala hårddisken och kom att tänka på när vi var på turné med Glasvegas en gång. 

Jag tror att det var Nottingham vi spelade vid detta tillfälle. Jag var ute på en joggingtur innan giget och kom tillbaka helt slut och stod och stretchade vid turnébussen. Då kommer två lite yngre grabbar fram och frågar "är det du som är trummisen i Glasvegas?".

 -Ja, svarar jag och grabbarna börjar direkt konversera mellan varandra " jag saaaaa ju att det var hon vi såg som joggade förbi"…. sen frågar dom mig direkt "var det du som var och joggade nyss?" 

Jag tänkte väl i stunden att det var väl ganska uppenbart eftersom jag står i stretchar i Nike-tights och joggingskor alldeles genomsvettig. Men såklart så svarar att ja det har ni rätt i. 

Efter det blir ena pojken helt exalterad och berättar att han var och såg giget som vi spelade igår (nånstans ganska nära Nottingham i England) och tillslut avslutar han sin berättelse med att säga " och vet du vet du!! När du kastade trumstockarna i publiken fick jag den rätt i pannan!!!"

Oops, tänkte jag och började be så mycket  om ursäkt till den unge mannen, men han avbröt mig och sa " asså nej nej, be inte om ursäkt, jag är asglad för jag fick ju stocken".

Det är en sån där händelse som jag aldrig ens kunde tänka mig att jag skulle få vara med om. Jag är så grymt tacksam och glad över att jag får vara med om allt detta! För jag är ganska säker på att det är inte varje dag framöver som folk kommer upp och säger i princip att dom var glada över att få en trumstock skickad i pannan på dom. 

 Så Enjoy säger jag.. det är kul med musik!

James, ett fönster och gaffa.

Jo, alltså… vårt fönster inne på toan har inte gått att stänga på några veckor. Och nu när det börjar bli kallare ute så tänkte både jag och min sambo James att det var dags att göra nått åt saken. Saken är den att det blåser upp hela tiden och det regnar in på golvet. 

Jag frågade James om jag skulle ringa någon som kan hjälpa oss med att fixa det. Men han sa bara att jag inte behövde göra något, utan att han skulle fixa det. Bra, tänkte jag, det låter som en alldeles utmärkt plan. 

Hans pappa har bra kontakter så vi kanske skulle få det billigare av någon fixare som han kunde ringa. 

Hur som helst så var hans pappa i USA den här veckan så vi kunde inte använda hans kontakter. 

Då bestämde James sig för att göra en nödlösning tills vi kunde använda oss av den billiga kontakten. 

Han lät faktiskt ganska exalterad över att få göra det själv och han berättade att han skulle hämta gafflatejpen från studion. Gaffatejp är ju bland det bästa som finns. Det vet väl alla. 

Så jag lämnade honom till att göra sin grej… efter ett tag hör jag även att han tagit fram hammaren. Vilken kanon idé!! 

Han hittade en liten träbit också inne i förrådet som han hamrade fast längst ner på fönsterkarmen så fönstret inte hade nån chans att blåsa upp… Så svart tejp över hela fönstret och sen en träbit fasthamrad för att säkra eventuella kryphål för vindpustar… 

Hans metoder att lösa problem är bara en av anledningarna till varför jag är stolt över honom. När han var klar sa han: "när jag får mer tid över, då ska jag bli mer händig".