The very glamorous life on the road... Refreshing.

Igår spelade vi i Chicago. Den kallaste staden hittills. Nu är vi på väg mot ännu kallare breddgrader… Minneapolis. 

Vi kom fram till Chicago kvällen innan, men jag låg redan och sov. Vi har air con på bussen men vi gillar inte att använda den eftersom den torkar ut luften och det påverkar rösterna, då speciellt för dom som ska sjunga. Så vi har legat i kylan och tagit på oss hoodies och filtar och liknande istället… buuuuuuut, we didnt know what was gonna hit us!!

Jag vaknade upp klockan 4 på morgonen, iskallt. Jag drar bort min lilla gardin som vi har för våra sängar, jag andas ut och det första jag ser är ett stort moln från min mun när jag andas. Det var ju as kallt!!!!

Jag går upp och försöker kolla ut genom fönstrerna… jag kan inte se ut innan jag skrapar bort isen. Det var ungefär den där känslan när man bor i Norrbotten, och ska iväg till Lucia. Det är tidigt, mörk och kallt, men man måste ändå ut och skrapa bilen i kylan. Det som är mysigt med det dock är att när man kommer in så är det varmt och man får sig lite varm glögg och pepparkakor… det hände inte på parkeringen i Chicago. 

När alla vaknade så kom vi fram till att "fuck the throats(well not really), we need heating". Så vi körde igång på full fart!

Igår hade vi en tv-grej ganska tidigt på dagen så vi skulle vara redo innan kl 10. Jag gjorde mig redo för en värmande dusch i bussen. Yesssss… nä men vattnet hade ju frusit. Wöhööuöö. 

Vattnet i handfatet funkade fortfarande.. så det blev en klassiker igen, raggardusch i handfatet. Den här gången fanns det varmvatten (lyx!). Så jag fyllde en liten flaska med varmvatten och hällde över huvudet, REFRESHIING!!

Sen tog jag min handduk som jag hade lämnat i min säng. Det är lite kondens på väggarna.. och det hade min handduk tagit hand om. 

Så jag hittade en isklump i min handduk. Jag höll den under air con luften ett tag så den smälte. Skönt. Slippa is i håret liksom…. 

Typ som när man gick från gympan tillbaka till klassrummet i femman. 

Då hann håret frysa till isbitar på en 30 meters promenad. Det är bara att tänka tillbaka till såna tillfällen, som inte ens kändes jobbiga då. Då känns det ju bara dumt att klaga över en lite isig handduk såhär 15 år senare. 

Nu sitter vi här i värmen(air con på full fart) och tittar ut över ödsliga, snöiga vägar ute på vishan, på väg mot Minnesota, Life is good partypeeps!

Rock n roll lifestyle och turné i USA och Kanada

Nu sitter jag i vår Bandwagon som det så fint heter. Vi är på väg mot Chicago efter att ha lirat i Toronto igår kväll. 

Vi har gjort en vecka redan på turné. Började i Washington DC förra veckan och har kört norrut via Philadelphia, New York och Boston. 

Yes, jag och presidenten... tyyyp.

Alla gigen har varit kanon och ibland har jag stått på scenen och känt mig helt överväldigad att folk på andra sidan atlanten kommer och spenderar sin tid och sina pengar på att komma och dela en upplevelse med oss. 

Det är så himla coolt… 

och extra häftigt när vi får höra låtarna sjungas tillbaka till oss med amerikansk accent. 

Man kan höra ibland att dom blir lite förvirrade vilken dialekt dom ska sjunga på när det kommer till vissa uttryck och alla börjar kolla på varandra och skratta för att dom sjunger med på skotsk dialekt så att det ska passa in mer. Skön vibe!!

Live in Boston, Photo:Robert Adam

Vi är lite förkylda här på bussen men vi käkar super-förkylnings-tabletter och dricker honungste så allt är cool. 

Vi har en kvinna som hänger med runt på hela turnén som tar hand om oss alla också. 

När hon hörde att någon började bli förkyld så tog hon nästa kväll med sig filtar och medicin. Och vår gitarrtekniker har problem med sin fot ibland, och när hon fick höra det så fixade hon hjälpmedel till det som den sjukgymnast hon är. Så himla snällt!! 

Sen har vi haft James mamma och hennes man och några fler kompisar på några gig också. Det har varit awesome. Det känns lite som "hemma" att se kända ansikten stå på första raden och rocka loss. 

En vän som vi träffat i Boston(och hon har flugit till UK för några gigs med) tog med massa godis så vi har fyllt upp bussen med massa Swedish fish- godis och andra delikatesser. 
Vi är så tacksamma för att vi har så många fina människor omkring oss och det är många nya vänner vi har fått genom bandet!! 

I New York spelade vi en liten klubb som heter Mercury Lounge(och the Knitting Factory i Brooklyn). 

För övrigt så spelade Nina Persson innan oss den kvällen. Swedes are everywhere yaoo.
Jag känner alltid att det är så inspirerande att komma till New York. Det är en mycket inspirerande stad med många, många inspirerande männniskor i!!  

Det har varit jättekul att träffa så många fina människor efter gigen också. Vi har varit ute och signerat merch och minglat lite efter alla gigs hittills. 

Jag har fått designa använda trumskinn som vi säljer också, vilket är kul. 

Jag ritar trumset likadant som jag gjorde när jag började rita dom när jag var 8 år. Jag kan bara rita från en vinkel. 

Jag har alltid varit lite av det svarta fåret i min familj när det kommer till att rita och måla för min familj har talang för det där. Men jag måste säga att jag är rätt nöjd med mina trumset som jag ritar. High standard liksom.  

Okej, det är massa saker som är så himla bra och roliga och inspirerande…Vill ni veta vad som också händer behind the scenes? Okeeeeeeeeeej!!

Vi har haft slut på vatten i vår lilla buss i några dagar nu, vilket betyder svårt att duscha. 

Den sista duschen tog jag… om man kan kalla det dusch. 

Det skvätte lite vatten på mig då och då, och när det väl skvätte…. då var det bara att passa på att massera in det där schampot så fort som möjligt innan nästa skvätt kom. 

Det gick ju bra tillslut, jag fick torka bort det sista schampot med en handduk. 
Sen torkade jag håret under vår air-con på bussen. Bra tryck i den. 

Att det var slut på vatten upptäckte jag ungefär 1 timme innan gig och James hade fortfarande inte duschat. Det slutade med att vi tog vattenflaskor från kylen(!!!) som man fick stå och hälla över huvudet på honom så han fick tvätta håret. Han skakade av kylan.. sen fick han schampo i ögat också stackarn. Yes, Rock n Roll lifestyle. 

Peace out duderinos!!

Den nonchalanta globetrottern(yeah right?) och Let the love flow Putin!!

Ni vet den här omslagsbilden jag har på bloggen. Asså den med massa färger målat på en vägg och jag går lite nonchalant förbi.
It just so happens att vår turnèbuss står parkerad PRECIS mitt emot den väggen. Det kändes coolt när jag vaknade imorse och såg det.
Oftast möts jag av samma tanke varje morgon på turné: "Var är jag?".
Men inte idag.. jag ba värsta globetrottern och ba "Asså jag vet PRECIS vars jag är hörni"...

Vi är i Berlin idag för övrigt.
Vi fick ett backstage rum med fönster idag. Inte varje dag, kul med dagsljus säger jag, tackarrrr.

Igår var vi i Hamburg. Där var det inga fönster backstage och det sprang möss runt om oss lite här och var, men det var ingen som störde sig på det. Så länge vi får någon slags dusch och nånstans att sitta så är det lungan.

Gigen har gått bra hittills. Vi började i söndags i Köln. Det jag har blivit mest överraskad av är hur många tyskar som kan prata flytande svenska.. helt utan någon speciell anledning. Jag har stött på tre stycken.
Och det är inte så att dom vill visa upp att dom kan svenska inför mig eller nåt, för att för det mesta tror folk att jag är från Glasgow också, som resten av bandet.
Men, lite här och var när jag har pratat med folk så kommer det fram att jag är från Sverige... och då ba får man höra med lite tysk brytning:" Jaha, du är svensk, det visste jag inte".
Det är alltså tre personer helt oberoende av varandra som har dragit fram prata-svenska-kortet. Bra jobbat Tyskland!!

Idag gjorde jag och Paul en radio intervju. James och Rab är och gör en tv-grej... så dom får make-up och grejer(Wöööhöö, passa på grabbar, det är gratis).
Jag och Paul körde radio-mode, vilket betyder, inget smink. (Dusch är frivilligt).
Jag fick skicka en hälsning till Putin i radion om att KÄRLEK är det finaste som finns på vår jord och det finns INGEN anledning till att inte få visa kärlek för att den råkar vara till någon av samma kön. LET THE LOVE FLOW säger jag.... (Så jävla dumt Putin).

Jaja, då lägger jag upp lite bilder här nu rå. Hej på er.

Vi kom fram efter en lång dags resande på tåg till KÖLN. Fet kyrka. 

Nästa dag gick jag, Dean och Paul på en lång promenad längs med Rhen... eller hur det stavas. Det var fint, och det här gänget såg ut att ha så skön vibe mellan dom. Njut av brisen!

Yes, snygga trummor och stärkare på scenen. Jag får spela på dom här! 

Yes, jag och Paul chillar och kollar på fågelgänget. 

Sen drog vi till Hamburg, jag köpte lite ankare-grejer för jag gillare, sen tog jag kort på mig och den här sjömannen, gillar hans ankare också!

Sen spenderade jag några timmar i den här butiken. Jag har aldrig sett så mycket cymbaler på ett och samma ställe. Förvirrande asså. 

Så här kan det se ut från scenen när vi spelar första låten. 

Det är kallt och snöigt i Berlin. Jag gick på en liten prommis och tog en fin bild på den här  kyrkan. Värt. 

Just det, vi bytte tåg i Bryssel och hängde med den här hästen med Zebra-kostym. Skön dude.

Trummor, Norrbotten och världens största människo-bajskorv.

Gott nytt år hörni!
Nu har det varit ett sprillans nytt år i 2 veckor. Det känns bra.
Jag har hunnit bowla i Boden med hela Löfgrens-klanen. Den växer och växer(bra jobb från syrrans och brorsans håll, wöhööuöö)... vilket är bra, för det är mindre chans att jag förlorar bowlingen då. Jag lägger mig på en bra mittenplats... Alltså mitt emellan småbarnen och dom vuxna. Jag var inte sämst i alla fall.

Jag har fikat hela julen med massa olika folk. Bra vibez på hanssons cafe.
"Fika" är ju ett av dom orden som min pojkvän kan på svenska. Klassiker!!
 Det är nog för att det är ett så bra ord. Det kan vara en tidpunkt på dagen, en kopp kaffe.... eller den bästa innebörden. Fikabröd. Typ kanelbullar och kladdkaka.
Jag åkte hem till Glasgow via Danmark och spenderade mina sista danska kronor på gifflar. VÄRT!

Jag har haft massa trumlektioner i storhuset. En dag samlade jag hela familje- klanen och man fick komma in en och en för en trumlektion. Efteråt så kom den typiska syskon-frågan från min bror... "Vem var bäst då Jonna?"
Jag tycker ju såklart att alla var jätteduktiga och svarade att "ALLA har ju lärt sig NÅGOT idag..."
Näe, han var inte nöjd och då fyllde syrran i... "Ja, Jonna, VEM VAR BÄST? VI VILL VETA!!"

Haha, typical Löfgrens-chat. Det jag KAN avslöja är att det finns mycket trum-talang i min familj, det fick jag erfara. Hoppas att dom fortsätter... speciellt barnen, dom var coolast för dom slog så hårt och så snabbt dom kunde. Det är ju det som räknas!!

Asså, nu kommer jag lite ifrån ämnet, men jag har ju glömt att berätta att jag har sett världens största människo- bajskorv!!
Det var på turnén i december. Vi hade precis spelat klart giget... vi chillar lite backstage ett tag och äter pizza. Sen tänkte jag go to the ladies... när jag kollar ner i toastolen så är det ganska grumligt. Jag tänker "vem har inte spolat efter sig när dom har bajsat?!"
Jag gör en god gärning och spolar och tänker precis sätta mig ner när jag ser att bajskorven LIGGER KVAR!!
Jag får en chock och lämnar toan omågende.
Jag vill berätta för någon men alla hade dragit för att hälsa på lite folk.
Den var typ lika stor som min underarm.. och den hade ingen chans att liksom vika sig för att spolas ner genom toa-rören.
Efter ett tag hör jag mina vänner i crewet chock-skratta....
HAHA... JAAA, dom veeeet. Va kul nu kan vi skratta tillsammans. Och det gjorde vi.
Vi försökte komma på vem det var. Såklart så var det ju ingen av dom VI känner (obviously)... så det gjorde det ännu roligare.
Jag tänker inte nämna vem vi tror att det var... för det är lika kul/små-äckligt/weird om man inte vet det.
Ok, en bajs-historia.

Jo just det. Jag och Josie var och såg ett av mina favoritband, Euskefeurat. Vi fick sista minuten biljetter och ba drog till Pite. Grymt bra. Bäst var nog deras hip-hop version av Bonden och Björn. Värsta grymma inlevelsen från alla håll och kanter. Och när man kom därifrån pratade man bredare än vanligt och tänker hur bra Norrbotten är.
Nu har jag en väska på väg till mitt håll med trycket "Norrland i mitt hjärta jag svär jag är din".
Jahaa. Och att vara i Glasgow är rätt bra det med (true dat).
Hörs!