A day in the life...

Göteborg!!
Vi var där för snart en månad sen. Tiden går ju sjukt fort.
Vi lirade på Storan där och vi fick träffa en kille som heter Ken.
En skön kille från New York som hängde med oss under hela dagen och fotade det han kände för.
Man kan gärna gå in och kolla på alla bilder han tog under dagen via den här länken: Kens bilder
Och här är en till länk från Prefixmag.com

Jag är ju inte värsta bäst på att ta foton under turnéer.
Och speciellt inte på mig själv... och speciellt inte på "vardagliga saker". Jag tar typ kort om jag ser nån häftig byggnad när jag är ute och går eller så.
Så det var ju kanon att Ken hängde med oss så kan man få lite inblick i vad vi håller på med om dagarna.. så, here it goes.

En vanlig dag brukar börja med att kolla vad det är för kod till internet. Förhoppningsvis finns det internet, eftersom det är dyrt att kolla mejlen när man är utomlands annars. När jag är i Sverige är det dock lugnt. Kör på mitt supergamla erbjudande från 2008 från halebop. Värt.

Och efter det så kollar man vad det finns för dusch möjligheter i venuen. Det har varit RIKTIGT olika standard på dom asså. Göteborg var som en fest... om man jämför med andra delar av Europa.
Efter några veckor på turné så började vi gissa vad det skulle vara för "fel" på duschen just den dagen. Kanske var det att det inte fanns någon dörr (!!), eller så kanske det inte fanns varmvatten(uff, så jäla kallt asså), eller så kanske det blev översvämning... Vi fick en härlig kompott av allt tillslut. Men jag såg till att duscha varje dag i alla fall, så allt var lugnt.

Här hänger jag med Mikael Wiehe och Bounce och kollar instagram.

Asså tamburinen måste sitta på exakt rätt ställe... weird but true.

 Sen blev det soundcheck dags. Innan det var jag och köpte en fet påse godis att ha med mig från Sverige på resten av turnén. Den låg i min resväska... nu ligger den inte där längre.

Vi brukar dra en vända av Geraldine åtminstone. Jag brukar säga "höj gitarren och tamburinen tack".

Kanske lite mer tamburin ändå?

Sen gick vi och käkade på Max till middag till min stora förtjusning. Jag fick med mig hela gänget. Jag brukar göra ganska bra reklam för Max... Men det var nog inte det bästa att käka innan ett gig dock. Jag käkar helst 3 timmar innan så att man har energi att dansa runt lite på scenen när det väl ska till. Det var lite mastigt. Däremot så käkade jag på max en gång till på turnén. Det var efter(efter, bra idé!!) giget i Köpenhamn. Jag spraaaang dit innan bussen skulle åka bara för lite strips med smältost. Galet, men gott. 

Så här kan det se ut innan vi går på scenen. Jag håller i mina hörlurar för att jag skulle precis gå ut till trapphuset och värma upp. Ibland gör jag det, typ springer upp och ner med hög musik i öronen och värmer upp för att få upp flåset lite. Bra vibe. Ibland kollar folk konstigt på mig dock, men då höjer jag bara musiken i mina öronen och ler mot dom och fortsätter springa. Hej hopp.

På väg mot scenen. Spinal tap vibe. Vi gick och gick mellan massa dörrar, upp och ner och upp igen för att tillslut hitta rätt ingång. WE MADE IT!! 

Jag och tamburinen.

Rock n roll.

In movement.

Efter giget, svettig och utan brillor. Det var kul, well done everyone, let´s skåla.











Sen ibland går vi och träffar lite folk efter giget vid merchen. Det är också kul. Här står jag och pratar med en kille från Hultsfred tror jag det var. Han gillar te med honung och mjölk. Och han spelar också musik. Det är kul med musik som man brukar säga. Hejje!

Thank you world... /Lilla Jonna

Asså helt crazy!

Idag var det en fet samling människor som har läst min blogg.... från INDONESIEN.

Hej hej, kul att ni hittade hit!! Men asså hur hittade ni hit?

Man kan kolla vars ens läsare kommer ifrån... eller asså, inte var dom kommer ifrån direkt så, men vilket land dom befinner sig i när dom besöker min blogg. 

Det brukar vara mest från Sverige... då slipper man använda google translate lika mastigt. 

Sen brukar USA och UK komma på andra och tredje plats. Google translate på hög nivå!!

Och det förvånar mig också... kanske främst med USA. Andra sidan atlanten liksom.
Men idag så tog Indonesien andra platsen!! Det är ju as-långt bort!!

Men det är ju skitkul. 

Jag tänker mest att det är ju bara lilla jag.  

Jonna från Boden. 

Det var jag som fick utbrott på min familj när jag inte hittade sifferboken när jag gick i trean. 

Fy vad pinsamt att ha tappat bort den!(Men vi hittade den efter några dagar, så stormen la sig).

Det var också jag som tittade över axeln på en kompis under ett glos-test på engelskan och efteråt nervöst gick fram till läraren och frågade om jag fick ändra det jag precis lämnat in. 

Han kollade konstigt på mig och tänkte att det är klart att jag inte får ändra nu när jag vet svaren. 

Men jag svarade att jag ville ändra till fel stavning, för att jag hade tjuvkikat så att jag kunde skriva rätt. 

Ouf, jag tyckte det var jobbigt att ljuga, så det var bättre att gå fram och säga sanningen. haha. Weirdo!

Det var jag som sedan 7 års ålder smet iväg från andra lektioner för att ha min trumlektion varje vecka. 

Det var lilla Jonna... Den lilla Jonna finns kvar såklart, men har också blivit äldre och visare(yeah right).

Och nu såhär 19 år senare sitter jag och skriver om tankar jag har.... och helt crazy att folk går in och läser om mina upptåg och o-upptåg. Så tack världen. Kul att ni kikat in i min lilla värld för en stund. 

Roligaste turnéminnet. STÄNG DÖRREN!

Nu har jag landat hemma i Glasgow igen. 

Shit vilken resa. Det är så mycket som hjärnan ska försöka hinna bearbeta på turné. Ny stad varje dag, nya människor och nya möten. Det är det som gör det så himla kul också. 

Men ibland tar det ett tag innan man har hunnit fatta vad som egentligen hänt. 

Jag tror att processen skyndas på när man väl är hemma och bara är. Chillaxar så att säga. Klassiker.

Så känner jag. Nu när jag är hemma tänker jag tillbaka och ser verkligen vilka fina minnen jag har med mig från den här turnén. 

Den enda bilden jag tog den magiska kvällen i Montmartre, Paris.

Ett av dom roligaste minnena är från när vi kom till Paris på kvällen. Vi gick ut och åt på ett mysigt litet ställe med några kompisar, både gamla och nya. 

Vi gick in i det här lilla rummet och vi är 7 stycken som servitrisen försöker fixa bord åt. 

Hon börjar skjuta samman typ alla bord som fanns kvar i rummet. Det var väldigt litet och det var bara vi och 3 andra i restaurangen. 

Vårt gäng står halvvägs inne i restaurangen och halvvägs utanför för det var så trångt. 

Så dörren står öppen. (dramatik varning!!).

Ja, vi stod med dörren öppen och en av kvinnorna som sitter och käkar börjar ropa "stäng dörren, det är kallt" typ. 

Jag tänkte mest bara att ja, det kan vi väl göra, vi tränger ihop oss så hon blir lugn. Jag var inte alls irriterad på nåt vis och tänkte inte mer på det.

I slutet av kvällen fick jag däremot reda på att hon hade svurit på franska och varit lite irriterad på att dörren stod öppen. Vår franska tolk fixade the low down. Sjyst!

Hur som helst, vi drack och åt... och soooooom vi skrattade. 

Nä, men allvarligt. Det var jättegott. Jag fick fisk med potatismos, och vitt vin med socker i. Jag bytte ut det till vin utan socker i... eftersom glaset inte var riktigt rent. Annars är ju jag ett fan av socker...Ah, socker är gott. Men jag bytte ut det i alla fall.... av principiella skäl. 

När det andra sällskapet(2 herrar och kvinnan som bad oss stänga dörren) vid det andra bordet var redo att gå så gick en av herrarna rätt in i ytterdörren som är gjord av glas. 

Han var såååå säker på att den skulle öppnas utåt så det blev en stor smäll och alla började kolla på honom. 

Herren försökte skämta bort det lite och alla försökte väl göra sitt för att skämta bort det så att det inte skulle kännas dumt.

Helt plötsligt fick jag ordet... och då kändes det som att alla tystnade. 

Det som var så festligt och alla hojtade och tjoade... 

När jag öppnade munnen så stannade ALLT och det blev tyst i vad som kändes 1 minut. Men det var nog bara 2 sekunder.  

NEJ MEN HÖRNI, HAN FÖRSÖKER BARA HÅLLA DÖRREN STÄNGD! sa jag och skrattade lite för mig själv. 

Alla kollar på mig... sen på kvinnan.

Det var bara jag som skrattade först... och sen efter 2 sekunder bröt hela restaurangen ut i ett stort gapskratt. Till och med servitrisen. Och även kvinnan. 

Asså, det sista jag ville var att kvinnan skulle känns sig dum... Men på nåt vis så tyckte hon att det var lite pinsamt när hon insåg att hon hade varit ganska otrevlig när vi precis träffats. 

Så hon lämnade restaurangen med ett skratt hon med. 

Alla tinar upp så småningom. 

Ja, tänk vad som kan hända en vanlig onsdagskväll i Paris. Det var kul att spendera den just precis där.

Och ikväll är det skönt att spendera kvällen just precis här, i vår lägenhet i Glasgow.

Gonatt.

Paris och julmys.

Vi var i Paris igår. Jag fick lite tid att turista för första gången där. Vad fint det var.
Jag var ute och gick i december-solskenet i 4 timmar. Jaaa, "december-solsken".
Det känns som ett ord jag aldrig har använt förut, kanske för att det knappt existerar där jag vuxit upp.

Jag gick där på paris gator och kände lycka. Som norrbottning är man inte bortskämd med solsken under vintern.
Så det bästa för mig var nog inte att se Eiffeltornet eller Louvren... det var det där solskenet som gjorde mig så glad. Tänk vad lite sol kan göra!

Jag gick och skrattade lite för mig själv efter att jag hade frågat en random fransman att ta ett foto på mig.. i solskenet... vid vattnet... vid Eiffeltornet.....Jag tänkte det här blir ju en kanon-komposition!!

Jag frågade om han kunde ta kort på mig på engelska och han svarade på franska så efter det körde vi kroppsspråk.. universal-style.
Jag visade min kamera på telefonen och var knappen var. Han var väldigt ovan vid en Iphone. Så han pekade med kameran mot sig själv och försökte trycka på baksidan. Jag hittade därefter ett kort på hans jacka...
Så jag försökte visa igen att man trycker bara på den lilla bilden på skärmen och på skärmen ser man vad man tar kort på. Det funkade...

Där står jag, på en bro vid Eiffeltornet. Jag tyckte att den här bilden var så söt. Man skymtar mig där, och man kan se lite av benen på Eiffeltornet. Men mest bara sol. Varför inte?
Jag tackade för bilden och gick vidare.

På kvällen efter giget träffade jag en trevlig typ. Jag berättade hur glad jag var över att det var så fint väder, och att det hade varit så fint i Italien och Spanien också.
Då avslöjade hon att det faktiskt brukar vara jättegrått och trist i december, regnigt och dant.
Jag ville inte veta det. Egentligen vet jag inte det heller. Wöööhöö!!
Den lilla tid som jag har spenderat i Paris i december har varit soligt och fint. Det är det jag kommer komma ihåg när jag tänker tillbaka.

Nu är vi i Belgien. Tror att det finns våfflor och sånt här i stan. Själv håller jag på att tvätta. Det finns en tvättmaskiiiiiiiin!!! Värt.
Det är såna grejer som gör livet lite enklare på turné. Att det finns tvättmaskin i lokalen där man ska lira. Lyx.
Det finns även en dusch med varmt vatten, som man kan låsa om sig och det svämmar inte över.
Också lyx!!
Och imorn har Rab bett om lite julmys i omklädningsrummet. Vi hoppas på en gran. Rab vill ha jul-vibez!
Jag har lussebullar som väntar på mig i frysen när jag kommer hem... och nejlikor som jag kan sätta i apelsiner. Jul-feeling bör ha chans att infinna sig. Trots random december-solsken.

Vinprovning i ett italienskt slott.

Min bästa dag på turnén so far är nog när vi var i Roncade i Italien. Det kändes som att mycket klickade och hela dagen ba var grym. Kanske för att vi fick se solsken när vi kom fram. Det sätter en bra feeling på dagens aktiviteter. 

Jag tog en snabb dusch och bytte jacka... tog på mig skinnjackan istället för feta kappan. Då kändes det som en ännu goare vibe. 

Hur som helst så är Ronacde typ en liten by i Italien. Mitt ute på vischan... så det var häftigt att folk faktiskt hittade dit på kvällen när vi spelade. 

Under dagen, tog jag mig en promenad in till byn. Jag hittade ett coolt slott och tog lite bilder utanför. Jag gick in på gården och tog lite fler bilder. 

Då möttes jag av en äldre italiensk man i sin bil som frågade vad jag gjorde... 

Jag tänkte att det kanske var ett privat område.. och att jag gick och knäppte foton på hans gård. 

Ta det som en komplimang dude... 

Nae, men han började förhöra mig och jag kände mig lite bortkommen och svarade så snabbt jag kunde på alla frågor... 

Det visade sig att det var något slags B&B det här slottet och han frågade hur många vi var i bandet. 

4 sa jag. 

Säg till om ni behöver sovplatser, då hyr vi ut, svarade han barskt. 

Haha, han var så hård och kollade bara rakt fram och inte på mig... och avslutade med att köra sakta framåt.. iväg från mig... och sa: Jag kanske kommer förbi på giget ikväll. 

Och så var det med det. 

Jag vågade mig på att utforska lite fler sidor av slottet och tillslut såg jag lite människor inne i en byggnad. 

Det var glasdörrar som jag kikade in igenom och tänkte precis vända mig om och gå tillbaka hemåt när massa sköningar inifrån började vinka och ropa åt mig att jag skulle komma in.

Jag gick in, kände mig ganska långt borta från min comfort zone och sa lite blygt, jaha, vad händer här då? Gör ni vin eller? hehe.

Alla där inne började visa på kartan var dom odlade druvorna i närheten och var alla olika sorters viner varifrån. Och sen fick jag provsmaka på allt. 

Jag stannade där inne och pratade om livet och vin ett tag. Dom tog fram såna där skorpor som vi fick till vinprovningen. 

När jag sa att jag spelade i ett band och vi var där på turné och nämnde Glasvegas blev en av dom helt paff och började sjunga på Daddy´s gone. Helt weird och helt awesome. 

Så jag bjöd in dom till giget på kvällen och så träffades vi där med. 

Jag köpte med mig lite vin och fick även med mig en vinflaska som bossen, "Roncades maffia" gav till mig. Känns bra att ha maffian på sin sida. 

Giget var hur kul som helst och alla som vi träffade efteråt var hur fina som helst. Jag har lärt mig att jag är battierista. 

I en liten by i Italien, där drack vi vin, åt pizza och spelade musik. 

Ikväll i Madrid, det är kallt i backstage, kallt vatten i duschen, och det enda elementen slutade just fungera. Haha, klassiker! 

Jag är glad ändå, jag är typ 100 procent säker på att jag kommer vara nog varm under giget.. och vi ska snart få spela musik. Kul med musik, som man brukar säga! Kanske får smaka på det spanska vinet efter giget med? Ha så kul mina vänner!

Jag och mina nyfunna vin-vänner

Superbra klätterträdd på gårn.

Slottet.

En vattengrav för att skydda sig mot fiender.

Man kan ha vin i såna här.