Roligaste turnéminnet. STÄNG DÖRREN!

Nu har jag landat hemma i Glasgow igen. 

Shit vilken resa. Det är så mycket som hjärnan ska försöka hinna bearbeta på turné. Ny stad varje dag, nya människor och nya möten. Det är det som gör det så himla kul också. 

Men ibland tar det ett tag innan man har hunnit fatta vad som egentligen hänt. 

Jag tror att processen skyndas på när man väl är hemma och bara är. Chillaxar så att säga. Klassiker.

Så känner jag. Nu när jag är hemma tänker jag tillbaka och ser verkligen vilka fina minnen jag har med mig från den här turnén. 

Den enda bilden jag tog den magiska kvällen i Montmartre, Paris.

Ett av dom roligaste minnena är från när vi kom till Paris på kvällen. Vi gick ut och åt på ett mysigt litet ställe med några kompisar, både gamla och nya. 

Vi gick in i det här lilla rummet och vi är 7 stycken som servitrisen försöker fixa bord åt. 

Hon börjar skjuta samman typ alla bord som fanns kvar i rummet. Det var väldigt litet och det var bara vi och 3 andra i restaurangen. 

Vårt gäng står halvvägs inne i restaurangen och halvvägs utanför för det var så trångt. 

Så dörren står öppen. (dramatik varning!!).

Ja, vi stod med dörren öppen och en av kvinnorna som sitter och käkar börjar ropa "stäng dörren, det är kallt" typ. 

Jag tänkte mest bara att ja, det kan vi väl göra, vi tränger ihop oss så hon blir lugn. Jag var inte alls irriterad på nåt vis och tänkte inte mer på det.

I slutet av kvällen fick jag däremot reda på att hon hade svurit på franska och varit lite irriterad på att dörren stod öppen. Vår franska tolk fixade the low down. Sjyst!

Hur som helst, vi drack och åt... och soooooom vi skrattade. 

Nä, men allvarligt. Det var jättegott. Jag fick fisk med potatismos, och vitt vin med socker i. Jag bytte ut det till vin utan socker i... eftersom glaset inte var riktigt rent. Annars är ju jag ett fan av socker...Ah, socker är gott. Men jag bytte ut det i alla fall.... av principiella skäl. 

När det andra sällskapet(2 herrar och kvinnan som bad oss stänga dörren) vid det andra bordet var redo att gå så gick en av herrarna rätt in i ytterdörren som är gjord av glas. 

Han var såååå säker på att den skulle öppnas utåt så det blev en stor smäll och alla började kolla på honom. 

Herren försökte skämta bort det lite och alla försökte väl göra sitt för att skämta bort det så att det inte skulle kännas dumt.

Helt plötsligt fick jag ordet... och då kändes det som att alla tystnade. 

Det som var så festligt och alla hojtade och tjoade... 

När jag öppnade munnen så stannade ALLT och det blev tyst i vad som kändes 1 minut. Men det var nog bara 2 sekunder.  

NEJ MEN HÖRNI, HAN FÖRSÖKER BARA HÅLLA DÖRREN STÄNGD! sa jag och skrattade lite för mig själv. 

Alla kollar på mig... sen på kvinnan.

Det var bara jag som skrattade först... och sen efter 2 sekunder bröt hela restaurangen ut i ett stort gapskratt. Till och med servitrisen. Och även kvinnan. 

Asså, det sista jag ville var att kvinnan skulle känns sig dum... Men på nåt vis så tyckte hon att det var lite pinsamt när hon insåg att hon hade varit ganska otrevlig när vi precis träffats. 

Så hon lämnade restaurangen med ett skratt hon med. 

Alla tinar upp så småningom. 

Ja, tänk vad som kan hända en vanlig onsdagskväll i Paris. Det var kul att spendera den just precis där.

Och ikväll är det skönt att spendera kvällen just precis här, i vår lägenhet i Glasgow.

Gonatt.