"...wild and crazy, living on the edge, epicness style"

Igår fyllde min lillsyrra år!! Party on partypeeps!!
I hennes fullspäckade dag fick jag en liten skype stund med henne precis innan läggdags.
Ibland på våra skype sessioner så blir det lite wild and crazy, living on the edge, epicness style.

Det slutade med att jag spillde blåbär på min killes vita tröja för att vi hade typ tävling om vem som kunde skratta och hoppa mest i sängen samtidigt. Man ba "Whaaaaaaaaat?"

Jag bestämde mig för att lägga datorn på nattduksbordet och filma på mig när jag hoppade i sängen och skrattade så högt jag kunde.
Jag tänkte inte på att ta bort min tallrik med youghurt och blåbärssylt.... så när jag hoppade så hamnade det på den vita tröjan som också låg i sängen. Äh, det gjorde inget. För det var ju hemmagjord blåbärssylt.. wööhöuöö!!

Det tråkiga var att trots att jag gick genom eld och vatten(eller spillde blåbärssylt på en tröja) så vann jag inte. Josie vann!! Hon kunde skratta mest och hoppa som att det var det roligaste hon någonsin gjort.... det kanske var det roligaste hon nånsin gjort?
Eller bara grymma skådespelar skills.

I alla fall.. jag fick reda på en annan grym skill hon har. Hon kan låta som storspoven. Bra partytrick.
Här ska ni får höra! Enjoy, för det här hör man inte... om man inte råkar höra en storspov.

Såååååå likt asså.

Celtic match och att dela med sig av kärleken.

Igår var jag på min första Celtic match. Det började redan när jag flyttade hit för snaaaaaart 3 år sen.
James värvade mig till Celtic supporter så fort jag landat i Glasgow. Paul och Rab är Rangers fans(det andra laget asså), och James är Celtic fan.

Det måste ju ändå vara en viss balans inom bandets ramar, så det var hur som helst ganska givet att jag blev värvad till Celtic fan.
Sen är det ju ganska självklart eftersom Henke Larsson har spelat för Celtic och är lite(as mycket) av en legend i dessa hoods.

Det är med Henke Larsson alla, både Rangers och Celtic supporters kan samsas och faktiskt medge att detta är en LEGEND utan dess like. Utan Henke är det nog mest bara bråk mellan dessa två Glasgow-lag.

Det är faktiskt också väldigt privilegierat att säga att man är svensk inom Glasgows fotbolls-värld.
Om jag nämner att jag är svensk får jag oftast ett fint leende tillbaka och någon börjar prata om hur mycket dom älskar Henrik Larsson. Jag ba: "Ja känn han"... fast det gör jag ju inte?

James var inte heller sen att värva min far till Celtic. Han passade på att köpa en scarf och en mössa till honom... eftersom seden här är att det lag ens far håller på, det håller barnen på. Old skool!!!
Fatta grymt, jag har ju tre syskon och mamma, så då blev det liksom en hel familj som valde det grön-vita laget... plus att det är ju rätta färgerna sedan Boden-tiden med handbolls-viben i BBK... wööhööuöö!!!

Nåväl, nog om bakgrunden... the background.
Det var ganska fet vibe på arenan(som för övrigt av alla Celtic fans kallas "Paradise").
Jag var där med James och vår manager Dean. Dean är också stort Celtic fan och brukar passa på att skicka "ret-mail" till Paul och Rab så fort det finns läge för det...

Jag var heeelt inne i matchen... detta märkte jag som mest när alla gånger jag yttrade mig i rop och annat så blev det på svenska. Det var ju miiiinst en person där som förstod vad jag menade. Typ Lustig, svensken som spelar för Celtic.

Värsta grymma matchen som slutade med 3-0 till Celtic. Det var preciiiiiis det som behövdes för att dom skulle ta sig in i Champions League. Det braiga var också att varje gång dom gjorde mål blev hela publiken bästa vänner med varandra.

Alla ställde sig upp och kramades. Av reflex så tydde jag mig till höger där James stod och vi hoppade av glädje... sen killen bredvid mig till vänster, han var så utom sig av lycka att han inte riktigt visste vad han skulle göra av den. Så han passade på att ge mig en stor kram också. Dela med sig av kärleken liksom. Det tyckte jag var fint.

Efter matchen gick vi till en Celtic pub på vår gata typ. Det var go feeling där eftersom favvo-laget vunnit och the pressure was aff. Då vill ALLA bjuda på öl. Sånt är ju alltid kul.
Kul med fotboll... och öl. 

Musikvideo och Glaswedish

Sitter på flyget igen, fast åt andra hållet igen. Tillbaka till Sweden. Jag bestämde mig för att åka tillbaka direkt till Sverige efter London sen min syrra hörde mig prata i sömnen uppe i Boden nu i veckan… på engelska. 

Gonny turn that aff ? mumlade jag på engelska.

Sen får jag tillbaka någon som skrattar sarkastiskt säger " JAA, viiiiiiiisst, jag STÄNGER AV". 

-Awrite thanks...

Då i min lilla dröm började jag undra varför hon skrattade åt mig… och då började jag undra om jag kanske pratade engelska?…Men jag var för trött för att tänka på det så jag tänkte att jag sover istället, bra feeling!!

När vi pratade om vad som hände nästa dag så blev jag rädd att jag höll på att bli en sån där som glömmer bort svenska… Att jag kommer tillbaka och bryter… på engelska. Well hello hejsan, och allt det där…

Jaa, så åtgärden blev definitiv och jag bokade in en Stockholms-weekend… Hänga där och snacka svenska. Wohoo… Också bra feeling!!

Jo, igår spelade vi in musikvideon till vår nästa singel, Later… when the tv turns to stativ. Det gick bra. 

Typ den braigaste och lättsammaste inspelningen hittills. Hela crewet var väl förberedda så vi hängde mest på bara. 

Vår roll var att stå i ett vardagsrum och spela låten massa gånger.

Och för mig, som gillar att spela trummor och sådär så gick ju det väldigt bra. 

Vi drog igenom låten massor med gånger och som vanligt så svettades väl jag mest… eller typ i alla fall. 

Det är ju gött på sitt sätt, så det känns som att man jobbar. Det enda jobbiga är att när man blir sådär svettig så börjar solglajjerna åka av. 

Så jag har fått komma på "hemliga" sätt att fösa upp dom på…. typ försöka se cool ut och luta mig bakom och låtsas som att jag gör en cool pose. Då fattar typ ingen att jag her upp glasögonen. 

Jobbigt att måsta använda händerna varje gång man måste he upp glasögonen… plus att mina händer är oftast bizzy med att spela trummor ändå. 

Så jag har fått jobba upp denna talang, den har tillfört mycket….

Lyxigt var det också att mellan varje tagning så kom smink-tjejen och torkade svetten och pudrade näsan på oss… Utan det så hade alla fått se mitt riktiga jag.. Typ riktigt o-cool, och mest bara svettig.

Men, nu har jag duschat, är osvettig och på väg till fest. Typ precis samma som igår kväll, förutom duschat och osvettig...

Okej, vi hörs, hejje!

London och blåbär

Idag packade jag väskan full med vinbärssaft och blåbärssylt för att ta mig ner till London efter några dagar i Soliga Boden. The hood. Värsta grymma placet. 

När jag inte bor där så blir jag sådär nostalgisk varje gång jag kommer hem. Jag tycker att ALLT är fint. 

Sjön ser så vacker ut på, dimman som uppstår nu när kvällarna börjar bli kallare, dialekten och inte minst dofterna. Det är nått speciellt med att komma hem. 

Jag hade längtat efter att gå och plocka blåbär i skogen. Så jag fetgjorde det, två dagar i rad, wöööhööuöö!! 

Plockade även röda vinbär från buskarna hos mor och far. 

Det var lugnande och rofyllt. Sånt kanske är extra uppskattat nu när jag mest hänger på andra ställen… svårt att hitta blåbär där typ. Och saftmajor(bra ord).

Jag märkte att det var något häftigt med att göra hemmagjord saft förra året då jag tog med mig vinbärssaften jag hade gjort och gav bort till mina skotska vänner i Glasgow. 

Jag sa att jag hade gjort den själv och visade bilder på vinbärsbuskarna från gården. 

Dom blev mest förvånade och tänkte att "gör man saft på riktiga bär???" 

Big city life, tänkle jag då. 

Det hände i år igen. Jag smsade en bild från blåbärsskogen till min pojkvän och skrev att jag gick ut efter frukost för att plocka lite till blåbärssylten. 

Svaret blev:"Picking blueberries straight after breakfast? That´s far out!!!" 

Jag äskar såna svar… för då blir jag den coola som ba visar vars skåpet ska stå… typ mitt inne i blåbärsskogen. 

Det bästa med blåbärsplockandet var nog ändå när jag träffade på två sköningar som hängde på sin farstu. 

Jag hade gått lite vilse i skogen men hittade tillslut ut på ett annat ställe det det fanns 1 hus (ja, ett hus, och sen lite längre bort fanns det ett grann-hus också). 

Jag sa "hej hej, jag gick lite vilse, men nu har jag hittat ut i alla fall".

Svaret jag fick var så fint och mannen i 75-års åldern säger glatt:" jaha, men kom nu hit och berätta vad du har varit med om". 

Då satt han, Valle som han heter och hans vän Örjan på trappen och pratade och kollade på fåglar. 

Dom var fågelskådare båda två. 

Det märkte jag eftersom när vi stod där och pratade om blåbär och livet så avbryter Valle och kollar på fältet bakom mig där det flyger en fågel, "Ja, där har vi sparvhöken"  och Örjan instämmer och sen fortsätter samtalet som om inget har hänt. 

Bra vibe. 

Jag tycker äldre människor är coola. Dom har oftast bra historier att bju på. Det är väl såna jag håller på att samla ihop nu. Så jag kan vara en cool gamling nån gång i framtiden och bju på massa coola historier. Jooo, och baka bullar att bju på också. En sån där bull-mormor ni vet. Med hemmagjord saft...