Translate

torsdag 8 november 2012

"ja det var inte mycket vodka, du får nog hälla i lite till"


Vi bor på högsta våningen, 4 trappor upp… och dessutom Måste man ta trapporna och inte förlita sig på någon hiss. Folk sa att det skulle bli lättare att gå upp för dom när man gör det varje dag.. såhär när man ser tillbaka dom 9 månader vi bott här och jämför flåset så kan jag konstatera, att det stämde inte. Det är fortfarande lika jobbigt så ni vet. 

När vi hade inflyttningsfest här så fick en vän till oss övertala sin vän som är 70-nånting att också komma upp på partyt genom att ljuga och säga att vi bara bodde på andra våningen. 
När 70-nånting kvinnan har jobbat sig upp för alla trapporna är hon rätt slut och faktiskt lite små-arg för att det var så många trappor. 

Jag erbjöd henne en stol och frågade vad hon ville ha att dricka. Hon sa "vodka och irn bru tack". (Irn bru är skottlands national-läsk). 

Jag gick iväg och gjorde ett glas med vodka och irn bru. Så frågade jag någon i köket hur mycket vodka man skulle ha i. 
Vi kom överens om att jag hade hällt i ganska mycket vodka och sen fyllde jag på med läsken. 
Jag gav groggen till damen som smakade av och sa.. "vad är det i den här?" 
Ja svarade lite nervöst "ja, det är ju vodka och irn bru som du sa"… hon svarade 
" ja det var inte mycket vodka, du får nog hälla i lite till"… jag går in i köket igen och skrattar lite nervöst för mig själv samtidigt som jag fyller upp glaset med vodka tills det inte ryms något mer. 
Jag kommer tillbaka med drinken till damen och jag frågar "är det bättre nu?"
Hon dricker en klunk igen och sen säger hon med halvt på skämt och allt på allvar 
"Det är ett för litet glas du gett mig" och menade på att det inte rymdes så mycket vodka som hon egentligen ville ha. 
Vilken stålkvinna alltså. 

En annan vän brukar alltid berätta om den kvällen också, för han hjälpte sedan kvinnan ner för alla trapporna när hon skulle hemåt(och lite dragen måste hon nog ha blivit på groggen). Dom var två stycken som höll henne på varsin sida och dom räknade trappstegen högt för henne… 1….2…3…ooppps… 7…8…ooppps… 11…12...13…. 
Ja, hon var nog rätt nöjd med festen, och det var vi med. 
Det får vi göra om, som man brukar säga....

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Om mig

Mitt foto
Ibland vill jag dela med mig av saker som händer i mitt liv, då skriver jag det här. Det kommer bara vara jätteintressanta inlägg. Så välkomna till min super-blogg.