"Det var inget skämt...."

Igår var första gången som jag köpte salt & vinäger chips. Men jag sparade dom och åt dom idag dock.

Salt och vinäger chips är hypeat här borta. Jag har aldrig riktigt fattat grejen. Jag tycker att det nästan bränner lite på tungan av surhet från vinägern. 

Men, ibland när man är hungrig, då tar man vad som finns. Och ja, det finns ju ofta salt och vinäger chips som hänger omkring vars man än går i Storbritannien. 

Så efter många hungrande stunder har jag lyckats äta mer och mer av dom här chipsen(av någon annans påse såklart). 
Allt till den grad så att jag en dag, 2 år efter första mötet med vinäger-chipsen, faktiskt har gått och köpt mig min första egna påse. 

Det gick bra. Jag tog en paus efter ungefär halva påsen(en sån där liten såklart) och drack lite vatten och vilade tungan från surheten. Sen högg jag in på sista halvan. Det gick bra, och jag mår bra….  Men innerst inne är jag nog en sourcream & onion tjej. 

En anekdot angående detta är när min syrra var och hälsade på i Glasgow och vi gick till ett café/restaurang. 

Då fick hon "a roll and chips", vilket är oerhört vanligt här på andra sidan sjön. 

Först och främst var hon ganska förvånad över att man då får en brödbulle som man öppnar och lägger i stora feta pommes i(förvåningen är förståelig från min sida). 

Sen visste hon inte om James skämtade när han sa:" ja, och sen häller du på massa vinäger och salt i det där, asgott!!". 

Hon frågade mig om han menade allvar sen när han gick för att låna toan… 

Det var inget skämt....