Vad skulle du göra med pengarna om du blev miljonär?

Den här lampan är det.. bra vibe och
skön feeling helt enkelt.

Förra veckan träffade jag en vän i Stockholm. Vi var på en promenad och när vi pratade kom vi in på vad man skulle göra med pengarna om man blev miljonär. 

Han skulle resa runt i världen och träffa nya människor och jobba mindre.. 

Jag sa att jag skulle nog köpa en lägenhet i Stockholm… Han svara "jaa, det har ju jag redan då". 

Kul för honom… 

Undra om jag kommer vilja resa runt i världen och träffa människor och jobba mindre om jag någon gång köper en lägenhet i Stockholm? Det är kanske så det funkar? 

Men först skulle jag nog göra det fint hemma hos mig i min nya lägenhet. Jag ska ha en sån där lampa ni vet med trådar som hänger ner från lampskärmen. Bästa lampskärmen ever… Jag har en hemma i Boden, men jag väntar med att frakta över den till mitt hem i Glasgow ifall att jag någon gång blir miljonär och kan köpa en lägga i Stockholm.. för då kan jag frakta den inrikes, lär ju vara lättare. 

Ja, väl i Stockholm så bodde jag hos några andra vänner i deras schysta crib. Dom har två katter som är roliga. Dom är som roligast när dom typ hämtar saker från papperskorgen, eller slickar på alla nötter och russin som ligger i skålen i hallen sen kvällen innan. Äsch, nötterna var bara inte salta längre. Saltet åt katterna upp, men nötterna är rena och ätbara nu i alla fall. 

När dom gjorde sina hyss… eller egentligen så var det mest den ena som var up to no good så att säga. Den andra katten var nog den här " ja men kom igen nu, DU får göra det, ingen ser, det blir kul" …så sitter hon kollar när den andra gör hyss så hon inte själv ska få skulden. Smart katt!

Jag fick i alla fall använda min auktoritära röst när katten gjorde nått hyss. Då sa jag "Neeeeej" sakta, med en väldig djup och bestämd stämma. Och ja, det funkade!  Katten lyssnade, det var coolt. 

Det påminde mig lite om när jag var yngre och bodde hemma med familjen i Boden. Pappa hade en grej som han tog till när det var ALLVAR. 

Man visste alltid att det var allvar när man hör pappa ropa upp för trappan, "JONNA LÖFGREN, kom ner NUU"… Det var alltså inte nog med att han sagt både för- OCH efternamn för att kalla ner mig, nej, han använde sig även av "NUU-tricket"… 

Det tricket innebär att man säger n:et i "NUU" väldigt tjockt, typ lite engelskt nästan och sen lägger man till ett litet "e" efter u:en. 

Säg det sakta högt för er själva så får ni höra hur auktoritär ni låter.. "NUUE"… Bra tips om man behöver låta bestämd i alla fall. 

När man hörde det i ungdomens dar gick man igenom vad man kunde ha missat nu då? Skulle jag ha tömt diskmaskinen igen? Hade jag glömt att gå ut med soporna för tredje gången i rad eller var det för att jag hade ritat på tapeten? 

Ja, man vet väl redan om att det inte brukar vara okej att rita på tapeten, men det var ju spännande. Jag hade ju lärt mig skriva mitt eget namn och ville liksom träna.. antar att jag behövde öva på det för att på många väggar i det där huset står det "Jonna", fast med j:et åt fel håll. Jag bara yes asså!