Att planera sitt rock-n-roll-move...

Idag gick jag till affären. På vägen dit såg jag ett hus rivas. Det var en skitstor skopa som höll på att riva ner hela huset. Jag tog upp min telefon och började filma. 

På ett sätt kändes det skönt att se detta. 

Det var ett gammalt hus och det var väl dags på nått vis. 

Det var dags att riva det gamla och börja något nytt. 

Det var väl lite nyårs-vibbar över detta måste jag säga. 

Ni vet den där känslan man får man man har gått ut med soporna som stått i hallen och väntat i två dagar… eller när man rensat ut garderoben på kläder man inte längre använder…eller när man rock-n-roll-kastar en tv ut för hotellrummet…(det sistnämnda har jag faktiskt inte fått uppleva, men det verkar coolt.) 

Nu förtiden sitter ju alla tv-apparater fastskruvade i väggen så man måste planera sitt rock-n-roll-move och ta med en skruvmejsel för att få bort platt-tv:n från väggen…. 

sen har ju hotellen även börjat med att man inte kan öppna fönstren helt på grund av säkerhetsskäl… 

så när man väl fått lös tv:n finns det ju ingenstans att slänga ut den genom… 

det värsta som skulle kunna hända i dagens samhälle är att man tar med sig en skruvmejsel, skruvar lös tv:n och slänger den på sängen eller nått i rummet. 

Eller kanske slänger in den på toan, det borde bli mer effektivt eftersom det brukar vara bra akustik, så det ekar och dånar lite extra. 

Jaja… eller så man kan filma när ett hus rivs, kan tänka mig att det infinner sig en liknande känsla i alla fall.

Man känner sig lite lättare inombords efter det på något vis.  

Jag stod och filmade i två minuter sen fortsatte jag in på affären och köpte mozzarella. 

Mm... gott.