The very glamorous life on the road... Refreshing.

Igår spelade vi i Chicago. Den kallaste staden hittills. Nu är vi på väg mot ännu kallare breddgrader… Minneapolis. 

Vi kom fram till Chicago kvällen innan, men jag låg redan och sov. Vi har air con på bussen men vi gillar inte att använda den eftersom den torkar ut luften och det påverkar rösterna, då speciellt för dom som ska sjunga. Så vi har legat i kylan och tagit på oss hoodies och filtar och liknande istället… buuuuuuut, we didnt know what was gonna hit us!!

Jag vaknade upp klockan 4 på morgonen, iskallt. Jag drar bort min lilla gardin som vi har för våra sängar, jag andas ut och det första jag ser är ett stort moln från min mun när jag andas. Det var ju as kallt!!!!

Jag går upp och försöker kolla ut genom fönstrerna… jag kan inte se ut innan jag skrapar bort isen. Det var ungefär den där känslan när man bor i Norrbotten, och ska iväg till Lucia. Det är tidigt, mörk och kallt, men man måste ändå ut och skrapa bilen i kylan. Det som är mysigt med det dock är att när man kommer in så är det varmt och man får sig lite varm glögg och pepparkakor… det hände inte på parkeringen i Chicago. 

När alla vaknade så kom vi fram till att "fuck the throats(well not really), we need heating". Så vi körde igång på full fart!

Igår hade vi en tv-grej ganska tidigt på dagen så vi skulle vara redo innan kl 10. Jag gjorde mig redo för en värmande dusch i bussen. Yesssss… nä men vattnet hade ju frusit. Wöhööuöö. 

Vattnet i handfatet funkade fortfarande.. så det blev en klassiker igen, raggardusch i handfatet. Den här gången fanns det varmvatten (lyx!). Så jag fyllde en liten flaska med varmvatten och hällde över huvudet, REFRESHIING!!

Sen tog jag min handduk som jag hade lämnat i min säng. Det är lite kondens på väggarna.. och det hade min handduk tagit hand om. 

Så jag hittade en isklump i min handduk. Jag höll den under air con luften ett tag så den smälte. Skönt. Slippa is i håret liksom…. 

Typ som när man gick från gympan tillbaka till klassrummet i femman. 

Då hann håret frysa till isbitar på en 30 meters promenad. Det är bara att tänka tillbaka till såna tillfällen, som inte ens kändes jobbiga då. Då känns det ju bara dumt att klaga över en lite isig handduk såhär 15 år senare. 

Nu sitter vi här i värmen(air con på full fart) och tittar ut över ödsliga, snöiga vägar ute på vishan, på väg mot Minnesota, Life is good partypeeps!