London och blåbär

Idag packade jag väskan full med vinbärssaft och blåbärssylt för att ta mig ner till London efter några dagar i Soliga Boden. The hood. Värsta grymma placet. 

När jag inte bor där så blir jag sådär nostalgisk varje gång jag kommer hem. Jag tycker att ALLT är fint. 

Sjön ser så vacker ut på, dimman som uppstår nu när kvällarna börjar bli kallare, dialekten och inte minst dofterna. Det är nått speciellt med att komma hem. 

Jag hade längtat efter att gå och plocka blåbär i skogen. Så jag fetgjorde det, två dagar i rad, wöööhööuöö!! 

Plockade även röda vinbär från buskarna hos mor och far. 

Det var lugnande och rofyllt. Sånt kanske är extra uppskattat nu när jag mest hänger på andra ställen… svårt att hitta blåbär där typ. Och saftmajor(bra ord).

Jag märkte att det var något häftigt med att göra hemmagjord saft förra året då jag tog med mig vinbärssaften jag hade gjort och gav bort till mina skotska vänner i Glasgow. 

Jag sa att jag hade gjort den själv och visade bilder på vinbärsbuskarna från gården. 

Dom blev mest förvånade och tänkte att "gör man saft på riktiga bär???" 

Big city life, tänkle jag då. 

Det hände i år igen. Jag smsade en bild från blåbärsskogen till min pojkvän och skrev att jag gick ut efter frukost för att plocka lite till blåbärssylten. 

Svaret blev:"Picking blueberries straight after breakfast? That´s far out!!!" 

Jag äskar såna svar… för då blir jag den coola som ba visar vars skåpet ska stå… typ mitt inne i blåbärsskogen. 

Det bästa med blåbärsplockandet var nog ändå när jag träffade på två sköningar som hängde på sin farstu. 

Jag hade gått lite vilse i skogen men hittade tillslut ut på ett annat ställe det det fanns 1 hus (ja, ett hus, och sen lite längre bort fanns det ett grann-hus också). 

Jag sa "hej hej, jag gick lite vilse, men nu har jag hittat ut i alla fall".

Svaret jag fick var så fint och mannen i 75-års åldern säger glatt:" jaha, men kom nu hit och berätta vad du har varit med om". 

Då satt han, Valle som han heter och hans vän Örjan på trappen och pratade och kollade på fåglar. 

Dom var fågelskådare båda två. 

Det märkte jag eftersom när vi stod där och pratade om blåbär och livet så avbryter Valle och kollar på fältet bakom mig där det flyger en fågel, "Ja, där har vi sparvhöken"  och Örjan instämmer och sen fortsätter samtalet som om inget har hänt. 

Bra vibe. 

Jag tycker äldre människor är coola. Dom har oftast bra historier att bju på. Det är väl såna jag håller på att samla ihop nu. Så jag kan vara en cool gamling nån gång i framtiden och bju på massa coola historier. Jooo, och baka bullar att bju på också. En sån där bull-mormor ni vet. Med hemmagjord saft...