Celtic match och att dela med sig av kärleken.

Igår var jag på min första Celtic match. Det började redan när jag flyttade hit för snaaaaaart 3 år sen.
James värvade mig till Celtic supporter så fort jag landat i Glasgow. Paul och Rab är Rangers fans(det andra laget asså), och James är Celtic fan.

Det måste ju ändå vara en viss balans inom bandets ramar, så det var hur som helst ganska givet att jag blev värvad till Celtic fan.
Sen är det ju ganska självklart eftersom Henke Larsson har spelat för Celtic och är lite(as mycket) av en legend i dessa hoods.

Det är med Henke Larsson alla, både Rangers och Celtic supporters kan samsas och faktiskt medge att detta är en LEGEND utan dess like. Utan Henke är det nog mest bara bråk mellan dessa två Glasgow-lag.

Det är faktiskt också väldigt privilegierat att säga att man är svensk inom Glasgows fotbolls-värld.
Om jag nämner att jag är svensk får jag oftast ett fint leende tillbaka och någon börjar prata om hur mycket dom älskar Henrik Larsson. Jag ba: "Ja känn han"... fast det gör jag ju inte?

James var inte heller sen att värva min far till Celtic. Han passade på att köpa en scarf och en mössa till honom... eftersom seden här är att det lag ens far håller på, det håller barnen på. Old skool!!!
Fatta grymt, jag har ju tre syskon och mamma, så då blev det liksom en hel familj som valde det grön-vita laget... plus att det är ju rätta färgerna sedan Boden-tiden med handbolls-viben i BBK... wööhööuöö!!!

Nåväl, nog om bakgrunden... the background.
Det var ganska fet vibe på arenan(som för övrigt av alla Celtic fans kallas "Paradise").
Jag var där med James och vår manager Dean. Dean är också stort Celtic fan och brukar passa på att skicka "ret-mail" till Paul och Rab så fort det finns läge för det...

Jag var heeelt inne i matchen... detta märkte jag som mest när alla gånger jag yttrade mig i rop och annat så blev det på svenska. Det var ju miiiinst en person där som förstod vad jag menade. Typ Lustig, svensken som spelar för Celtic.

Värsta grymma matchen som slutade med 3-0 till Celtic. Det var preciiiiiis det som behövdes för att dom skulle ta sig in i Champions League. Det braiga var också att varje gång dom gjorde mål blev hela publiken bästa vänner med varandra.

Alla ställde sig upp och kramades. Av reflex så tydde jag mig till höger där James stod och vi hoppade av glädje... sen killen bredvid mig till vänster, han var så utom sig av lycka att han inte riktigt visste vad han skulle göra av den. Så han passade på att ge mig en stor kram också. Dela med sig av kärleken liksom. Det tyckte jag var fint.

Efter matchen gick vi till en Celtic pub på vår gata typ. Det var go feeling där eftersom favvo-laget vunnit och the pressure was aff. Då vill ALLA bjuda på öl. Sånt är ju alltid kul.
Kul med fotboll... och öl.