Fäsh n chäps och vildmarken

Jag, Jenny och Lina var och letade i vildmarken efter nått att äta. Eller asså, vi letade efter en restaurang där vi kunde äta något. Tillslut så hittade vi precis vad vi var ute efter. Det hette Lochness Inn och där kunde vi beställa fish and chips, eller som man säger på glaswegian, "fäsh n chäps". 

Kolla vi går in genom dörren, alldeles hungriga, när vi kom ut var vi mätta. Bra deal!

Jag hade så tur att jag fick följa med turister och turista.(värst grymma ju!!) 

Jag har som aldrig tagit mig för det där med att turista i Skottland. Det är ju så att man gärna skjuter upp turistande när man väl bor någonstans, och tänker att "det där kan jag ju göra när som helst, ingen stress vettja"

Det är ju samma vars man än bor eller flyttar, så det är typ universell fakta jag kommer med här, så ni vet. 

Vi tickade av några boxar när Jenny och Lina var här, så tack för det brudar. Jävligt värt. 

Nåväl, jag kommer fortfarande ihåg den där gången då jag blev förvånad över att jag faktiskt valde salt and vinegar chipsen över alla andra smaker som fanns, genom helt fri vilja. (!)

En liknande känsla infann sig när jag hörde mig själv prata med servitrisen på Lochness Inn där vi hade beställt fäsh n chäps. 

Lina påminde mig dessutom när jag hade yttrat orden…. det var väl i och för sig då jag kom att tänka på det själv ens. 

Servitrisen frågade när hon ställde fram våra tallrikar "any ketchup or vinegar?"

Jag svarade snabbt att jag ville ha vinäger till mina pommes frites….

NÄÄÄR hände detta egentligen? 

Jag trodde aldrig att det skulle komma till detta att jag självmant bad om vinäger till mina pommes frites. Det började som att jag trodde någon skämtade med att dränka sina pommes frites i vinäger…men det var ju inget skämt fick jag ju reda på. 

Så nu sitter jag där själv, två år senare och "skämtar" om samma sak. Och inte nog med det, jag bad om en pickled onion också…. jag brukar inte ens äta fish and chips, men när jag väl gör det… då är James stolt över mig. 

Vi åkte hit också.
Eller vi stannade vid vägkanten väldigt random för att vi såg
hur vackert det var(kolla).
När vi sen nästa dag skulle köpa vykort i Edinburgh,
då hittar vi faktiskt exakt den här vyn på ett kort.
Värsta grymma grejen. Vi ba kände att vi hade lyckats.
Man ba Hey hey hey liksom.