"En helt ny värld har öppnats… igen."

Jag gick till nått som heter job centre idag. Eller det var i alla fall min plan. Det är dit man går för att få sina "fyra sista siffror" fast i Skottland. Ja, det är väl på tiden kan man tycka. 

Jag tänkte vara duktigt och tog mig ut i regnet direkt efter frukost. 

Jag bestämde mig för att gå in till stan och jag fick vägvisningar som jag fått skickat till mig med google maps. 

Efter 45 minuters gång med paraply i regnet så kommer jag fram till rätt adress. 

Men jag ser inget job centre, jag börjar fråga folk omkring men ingen verkar veta. 

Tillslut möter jag en dam som kommer på att "jo, det är nog i den där glasbyggnaden precis där". Jag var 5 meter ifrån. 

När jag kommer in sitter en vakt vid ett skrivbord och jag står där genomblöt med imma på glasögon och frågar "is this the job centre?"

Det var en man med grått hår och skägg som såg ut lite som en amerikansk polis i sin uniform. Han svarar såklart att det INTE är det. Jag bara yes asså!

Jag fortsätter och säger att google maps säger att det ska vara på den här adressen. 

Då svarar han "ja, alltså, job centre VAR här för 8 år sen ungefär…" Google maps ftw!

"Aha ok", svarar jag. Han tillägger också att närmsta job centre ligger på andra sidan stan. 

Wohoooo, tänkte jag och gick ut i regnet igen, med mitt paraply och började gå hemåt igen. Nu ligger jag i sängen under täcket och dricker te och skriver en blogg. Min händer börjar bli varma igen. 

När jag kom hem fick jag dock ytterst goda nyheter: Vårt internet är igång igen. Internet har vi varit utan i lägenheten i 1.5 månad nu. En helt ny värld har öppnats… igen.

"Det var inget skämt...."

Igår var första gången som jag köpte salt & vinäger chips. Men jag sparade dom och åt dom idag dock.

Salt och vinäger chips är hypeat här borta. Jag har aldrig riktigt fattat grejen. Jag tycker att det nästan bränner lite på tungan av surhet från vinägern. 

Men, ibland när man är hungrig, då tar man vad som finns. Och ja, det finns ju ofta salt och vinäger chips som hänger omkring vars man än går i Storbritannien. 

Så efter många hungrande stunder har jag lyckats äta mer och mer av dom här chipsen(av någon annans påse såklart). 
Allt till den grad så att jag en dag, 2 år efter första mötet med vinäger-chipsen, faktiskt har gått och köpt mig min första egna påse. 

Det gick bra. Jag tog en paus efter ungefär halva påsen(en sån där liten såklart) och drack lite vatten och vilade tungan från surheten. Sen högg jag in på sista halvan. Det gick bra, och jag mår bra….  Men innerst inne är jag nog en sourcream & onion tjej. 

En anekdot angående detta är när min syrra var och hälsade på i Glasgow och vi gick till ett café/restaurang. 

Då fick hon "a roll and chips", vilket är oerhört vanligt här på andra sidan sjön. 

Först och främst var hon ganska förvånad över att man då får en brödbulle som man öppnar och lägger i stora feta pommes i(förvåningen är förståelig från min sida). 

Sen visste hon inte om James skämtade när han sa:" ja, och sen häller du på massa vinäger och salt i det där, asgott!!". 

Hon frågade mig om han menade allvar sen när han gick för att låna toan… 

Det var inget skämt.... 

"Alla har vi stött på liknande dilemman."

Äsch, nu blev det många inlägg på en och samma dag. Man vill ju inte trötta ut sin publik. Alla har vi stött på liknande dilemman.
Ni vet när man ska springa 3km, man går ut riktigt hårt dom första 800 metrarna, sen är det kört. Men fair enough, för då var man säkert riktigt snabb dom första 800m. Varför inte säger jag då?

Ja men i alla fall. Jag var ju som sagt i Piteå förra veckan och gigade med Merit Hemmingson.
Det finns en liten intervju med mig på p-town.se där jag har premiär-bloggat förra lördagen. Tanken är att jag bloggar lite då och då för dom också. Blir kul det där.

Här är en länk om ni vill veta mitt svar om hur mina vänner skulle beskriva mig:p-town intervju

The Famous Jonna

Förra året spelade vi på en liten festival vid Famous Grouse destilleriet. 

Det var coolt. Det coolaste var att vi fick egna whisky flaskor. Vad snällt va! Värt! 

Jag gillar whisky, men min pappa är ett väldigt stort whisky-fan, så jag gav den till Löfgren-hushållet i Boden. Också värt!

"Minst två bra grejer, jag väljer James och godis... vad väljer du?"

Jag hann inte ens packa ur min resväska förrän någon annan gjort det åt mig. 

När James gick upp i morse hittade jag honom med min godispåse from sweden. 

Han sa "jag var faktiskt upp inatt också och snodde lite, hörde du det?"

"Nej jag hörde inte.... men jag märkte i morse när jag gick upp, för min resväska var öppen och massa grejer låg utanför, och godispåsen låg öppen i allt kaos. "

Det var faktiskt inte så svårt att lista ut. 

Det är sååååå lockande... det fanns fullt av annat godis(läs UK-style) i lägenheten, men han går ändå upp mitt i natten och letar igenom min resväska för att hitta det bäääästa godiset(läs sweden-style)! Haha, that´s ma boy, som man brukar säga. 

James är en sån där som lättare somnar efter lite godis-ätning och några klunkar läsk. 

Om han vaknar upp på natten så brukar det bara vara att stoppa i sig lite godis och dra ner lite coca cola, sen somnar han om som en stock. 

Minst två bra grejer, jag väljer James och godis... vad väljer du?

Det som alla väntat på...

Det som alla väntat på...

ALLA kanske inte hade väntat på dom här bilderna som jag berättade om igår... men jag vet inte, mamma, du kanske tycker det är kul att se bilderna?

Jag och Merit efter giget och vårt festliga artwork på väggen

Lögfren? eller? Ni kan kalla mig vilket som, det är lugnt. 

Jag fick en trumpall den här gången. Funkar bra det med. 

"kom igen det blir kul, vi göre ba! Det är ju kul att rita!"

Ja, vars ska man börja?

Vilken jävla helg (på ett mycket bra vis).

Ett jäkla drag uppe i Pite måste jag säga (typ festlig stämning).

Merit Hemmingson är ascool och grym på sin grej. Det var sjukt kul att lira tillsammans!!

Publiken verkade uppskatta det med, vilket var ett himla fett plus i kanten!

Lite anekdoter från helgen kommer här:

1. Vårt första rep, Merit säger "vi kan väl börja med låt x?!

-Ja, det är väl den med vispar va? svarar jag

-Nae det kan jag inte tääääänka mig, det är definitivt stockar på den, säger Merit.

Ja, jag kände väl redan här att jag var nog fel ute… och ja, det stämde. ops, jag hade kollat in en låt som vi inte ens skulle lira. Synd att jag inte hade kollat in den första låten som vi skulle repa dock. Men det löste sig, jag kollade in rätt låt till giget så allt var lugnt. 

2. Vi spelade i black box i Akustikum. Där har jag spelat ett antal gånger förut när jag gick på musikhögskolan. Men det var annan feeling den här gången(läs festival-feeling-ish.. på ett bra sätt).. 

Hur som helst, i logerna backstage så är det ganska sterilt och dom känns lite för "fina" och uppstyrda. 

MEEEEEN, det fick jag och Merit äran att ändra på efter giget. Då kom arrangören och sa att han fått meddelande av bossen att vi måste signa väggen innan vi drar. 

Faaan vad najs… jag och Merit stod och tvekade lite… eller det var mest Merit som sa

" ja men ska vi verkligen? Det är ju INGEN som har skrivit här? 

Jag stod mest och sa "kom igen det blir kul, vi göre ba! Det är ju kul att rita!"

Så vi fixade dit våra namn och en liten hälsning. Så nu är det lite mer hemtrevligt i den där logen i alla fall. Förhoppningsvis blir det tradition så att viben(läs engelskt uttal in the hood- style på viben) där inne kommer förbättras hela tiden. Då kanske man till och med kan sitta där inne och känna sig lugn och peppa inför gig och inte sitta och tänka på att det känns som man sitter i väntrummet in till tandläkaren.

3. Joooo just det ja. Det var någon som hade bråttom att skriva ut skylten med våra namn till logen. Eller så var det den där sköna norrbottniska-äh-de- blir- bra- feelingen(som jag beskrivit tidigare i "Glasvegas-rock-pose-infälld-Jonna-14-år-på-friidrottstävling")som hade tagit över för ett tag. Jag fick heta LÖGFREN.. och Merit fick heta Hemmingson med ett extra "s". 

Dessa felstavningar får mig osökt att tänka på min bästa felstavning ever. Det var typ ett medlemsbrev från kappahl eller typ swedbank eller nått där det stod "Jonna Zötgren". Zötgren är ju bäst!

Nu är jag hemma i Glasgow- hooden och ska äta fruktsallad. Vi hörs vettja!

PS. asså jag skulle lägga in lite bilder i det här inlägget, men vårt internet är för segt nu, så det kommer väl kanske imorrn dårå.... oooh, vad spännande!

Rödvin och röda skor

ja, jag vet inte.. chillar med hästen och skorna och lite rödvin. Minst två bra grejer.
Hejje

“Yes, so we want you to be a member of Glasvegas”.

Ja, alltså, om det är nån som vill läsa om hur det gick till när jag blev medlem i Glasvegas så finns min version via den här länken :)


Glasvegas-historien

Foto : Petter Hellman

"Det är tydligen första tecknet på att divigheten börjar lysa sitt bittra sken över mig."

Vilken fullspäckat dag. Kul!

Tog bussen till Luleå och gjorde en kort radiointervju. Det blev lite konstigt en stund när vi pratade om att jag var medlem i Glasvegas. Så jag sa, ja det är ett band från skottland som spelar rock n roll, eller typ indierock. Vi far runt och spelar vår musik på olika ställen.. i världen…

Sen berättar jag att det känns ju lite som en saga, och man hade ju aldrig kunnat ens drömma om att det skulle hända. 

Sen svarar radio-kvinnan.. "och då förstod du att du var världens bästa trummis?".. oj tänkte jag, hur kom vi ens in på det här? Hade jag sagt något i stil med det? I så fall var det ljug från min sida. 

Jag frågade igen, "ursäkta vad sa du?" 

Och hon svarar igen "och då förstod du att du var världens bästa trummis?" taget från ingenstans egentligen...

"Nej det har jag verkligen inte förstått på nått vis" svarar jag och försöker skratta bort det för det kändes lite småweird och pinsamt. 

Man vill ju inte komma hem och verka divig ni vet för att man är med i ett band och bor utomlands. 

Men, vi var och fikade på framnäs folkhögskola idag innan jag och Merit drog igång och repade i en av deras lokaler. På fikat GLÖMDE jag att ta undan min tekopp till disken… jag lämnade kvar den på fikabordet i matsalen. Ohhh nooooooo!!

Det är tydligen första tecknet på att divigheten börjar lysa sitt bittra sken över mig. Jag sa förlåt att jag glömde när jag insåg vad jag hade gjort i alla fall….