"och sen har jag en skitfet påse som jag gömmer som bara jag kan äta av"

På svensk mark igen. Det är ju som sagt lite av tradition, eller nästan ett måste att gå på max så fort man hittat till arlanda. Så ja, jag ville ju inte bryta traditionen denna gång heller. Smältost for the win!

Det jag inte ens hade räknat med var att jag även gick in på pressbyrån och köpte 2 påsar ahlgrens bilar och en dajmglass med päronsmak. Jag som brukar säga till James att bilarna är världens mest sålda bil och känner mig ganska stolt över det på nått konstigt sätt.. och dajmglass med päronsmak är hans favorit-glass med. Dessa inköp inträffar inom loppet av en halvtimme väl inne på flygplatsen in Sweden. 

Jag får nog inte med mig någon tub med bearnaise-sås denna gången då jag bara har handbaggage. 

Men jag kommer nog fylla väskan med godis. Sen måste jag gömma det för James när jag kommer hem. Jag funderar på om jag ska ha en påse som han tror är "det riktiga" godiset och lägger den i skafferiet…. och sen har jag en skitfet påse som jag gömmer som bara jag kan äta av. Haha.. vore ju grymt. Men såklart är det ju kul att dela med sig av det bästa godiset i världen. hm… får se hur jag gör.  

Kom och kika vettja, det kommer bli bra drag!

Nu är jag hemma i Boden i alla fall.. hänger med mor och far kväll.. och hundarna såklart. 

Imorrn åker jag till Luleå och träffar Danne från Pitefolk för att göra några intervjuer. Sen åker jag och repar med Merit Hemmingson inför giget på fredag. Blir spännande att spela låtarna för första gången tillsammans. Det blir första giget jag gör med någon annan än Glasvegas sen jag började i bandet. Känns lite nervöst faktiskt, men kul. Hoppas jag kommer ihåg hur man sitter ner och spelar. Det är ju bra att jag gått på dom här bluesjammen lite då och då så har jag övat på att sitta ner och spela också. Sitta ner och shuffla är ju en bra grej. 

"Glasvegas-rock-pose-infälld-Jonna-14-år-på-friidrottstävling".

Jag tycker att det är ganska kul med attityden i Norrbotten ibland. Allt behöver inte vara så flashigt eller sådär.

Jag kommer ihåg när det kom ut i pressen att jag var nya trummisen i Glasvegas, för ungefär 2 år sedan nu.

Jag hade sagt till min familj och mina närmsta vänner.. men resten av mina vänner hade ingen aning om vars jag tog vägen när jag drog från Piteå. 

Jag var tvungen att säga att det var en hemlis och att jag berättar om några veckor. 

Så tog jag min väska och började det nya äventyret.

När nyheten väl var ute så var det gott om artiklar i svenska tidningar. Dom flesta tidningar hade letat rätt på en bild på mig från typ min facebook eller myspace eller nånting och lagt ut och berättat att "svenska Jonna Löfgren är ny trummis i Glasvegas". 

Men gissa hur dom gjorde i Norrbotten… 

Dagen efter nyheten kom ut så ringer min mamma upp mig på skype och frågar glatt "Har du sett i NSD?" (NSD är en av dom lokala tidningarna i Norrbotten)

"Nej", svarar jag och undrar varför hon skrattar i telefonen. Hon fortsätter och säger "Du är så söt"… 

Åneeej, tänkte jag.. vad är det nu frågan om. 

Jag googlar snabbt upp NSD artikeln och tänker "hur tänkte dom här?"

Det är alltså en bild på bandet sen några år tillbaka.. och där i hörnet sitter jag infälld över den gamla trummisens ansikte… och bilden dom lagt in är en bild på mig när jag var 14, hade Harry Potter glasögon och mittbena… Inte nog med det. 

Det är en bild från en friidrottstävling, så jag har tävlingskläder på mig och det är ett diskusnät i bakgrunden. 

Dom måste ha tänkt att "Ja just det ja, Jonna Löfgren… Få se nu, henne har vi ju fotograferat förr. Vänta jag ska gå och leta igenom arkiven. Nääämen titta, här är ju Jonna, den här bilden blir skitbra".

Utan att ens tänka en tanke på att sno en bild från internet som var lite mera up to date så  har man istället gått den "lättare" vägen. Jag trodde i början att det var någon som ville vara taskig och jävlas lite med mig, men jag kom på att, så var nog inte fallet. Det var nog uppriktigt att någon faktiskt var nöjd med den här kompositionen över "Glasvegas-rock-pose-infälld-Jonna-14-år-på-friidrottstävling".

Yes, Norrbotten är ju bäst!

Bon Iver och Glasvegas

Jag var och såg Bon Iver i helgen. Det var fett. Det här med reverb alltså, det är bra grejer. Plus att dom hade två trumset och percussion(värt)… sen så var det fetaste ljus-showen också. Mycket inspirerande! 

Alltid när jag går på konsert så brukar jag bli så himla sugen på att giga själv. Man blir aldrig trött på det, det ska bli så sjukt kul att få ut och lira igen med bandet i december. Idag var vi och kollade inte lite keyboards inför turnén. Får se om vi ska spela nå piano på den här turnén, kan bli så… tror det kan bli riktigt bra. 

Jo, efter Bon Iver giget gick jag till en inflyttningsfest. Där var det en kille som såg ut som Åke i Bert. Min kompis googlade fram en bild på Åke så att alla skottar som då inte sett Bert skulle få se hur lika dom faktiskt var. Hon som googlade trodde faktiskt för ett ögonblick att det var den riktiga Åke… eller ja, skådespelaren. Man skulle ju ha blivit starstruck om det verkligen varit han. Det var nästan tur att det inte var han, så kunde man slappna av mer på festen, jobbigt att va starstruck ju.

Kolla gärna in vår lilla turné- trailer… och kom gärna på gigen, kom igen det det kul!!!

"Han spelar vilken låt som helst, så länge det är ABBA."

När jag befinner mig i Glasgow och berättar för någon att jag är från Sverige så är det ofta liknande reaktioner jag får till svar.

Det alla gör är att dom säger det första som kommer upp när dom bläddrar igenom hjärnans hårddisk när dom hör ordet "Sweden"… 

Ofta är det första jag hör då "volvo", "saab" eller "Ikea". Och jag svarar snällt ja, det har du alldeles rätt i, det är svenskt, precis som jag! Häftigt! 

Den sista klassikern är ABBA såklart. "Ahh, your from Sweden... ABBA" Ofta behöver dom inte säga så mycket mer än just ABBA... sen är samtalet igång. 

Undra vad man i Sverige skulle säga om någon sa "I`m from Scotland"... skulle vi då svara 

" Ahh, you´re from Scotland... Haggis" ? 

Ibland glömmer jag bort hur stora ABBA var världen över, sjuuuukt stort band! 

Jag har nog lyssnat mer på ABBA sen jag började i bandet än jag gjorde när jag bodde i Sverige. 

Det är en stor hit hos James, Paul och Rab. 

Det är inte sällan vi drar igång "dancing queen" eller någon annan hit inför ett gig, just innan vi ska gå på scenen. Om det inte är ABBA så är det ju såklart "Eye of the tiger", klassiker. Den funkar både om man ska kasta spjut eller spela rock n roll, testa om ni inte redan gjort det. 

Jag brukar som sagt gå på ett bluesjam ibland, och där får man spela blues, wohoo. 

Men på tal om Sweden så är det lite av en klassiker att när dom bjuder upp mig att spela så säger dom nått i stil med "This is Jonna, all the way from Sweden, she was in ABBA"… alternativt att när jag är på väg upp till trumsetet så drar gitarristen igång lite bakgrundslir, han spelar vilken låt som helst, så länge det är ABBA. 

Jag tycker ändå att det är en fin gest.. ABBA, Ikea, Volvo och Saab är ju faktiskt ytterst fenomenala grejer. Plus att världens bästa lösviktsgodis kommer från Sverige. Gööööött! Imorrn är det lördag!!! Trevlig helg vettja!!

"ja det var inte mycket vodka, du får nog hälla i lite till"

Vi bor på högsta våningen, 4 trappor upp… och dessutom Måste man ta trapporna och inte förlita sig på någon hiss. Folk sa att det skulle bli lättare att gå upp för dom när man gör det varje dag.. såhär när man ser tillbaka dom 9 månader vi bott här och jämför flåset så kan jag konstatera, att det stämde inte. Det är fortfarande lika jobbigt så ni vet. 

När vi hade inflyttningsfest här så fick en vän till oss övertala sin vän som är 70-nånting att också komma upp på partyt genom att ljuga och säga att vi bara bodde på andra våningen. 

När 70-nånting kvinnan har jobbat sig upp för alla trapporna är hon rätt slut och faktiskt lite små-arg för att det var så många trappor. 

Jag erbjöd henne en stol och frågade vad hon ville ha att dricka. Hon sa "vodka och irn bru tack". (Irn bru är skottlands national-läsk). 

Jag gick iväg och gjorde ett glas med vodka och irn bru. Så frågade jag någon i köket hur mycket vodka man skulle ha i. 

Vi kom överens om att jag hade hällt i ganska mycket vodka och sen fyllde jag på med läsken. 

Jag gav groggen till damen som smakade av och sa.. "vad är det i den här?" 

Ja svarade lite nervöst "ja, det är ju vodka och irn bru som du sa"… hon svarade 

" ja det var inte mycket vodka, du får nog hälla i lite till"… jag går in i köket igen och skrattar lite nervöst för mig själv samtidigt som jag fyller upp glaset med vodka tills det inte ryms något mer. 

Jag kommer tillbaka med drinken till damen och jag frågar "är det bättre nu?"

Hon dricker en klunk igen och sen säger hon med halvt på skämt och allt på allvar 

"Det är ett för litet glas du gett mig" och menade på att det inte rymdes så mycket vodka som hon egentligen ville ha. 

Vilken stålkvinna alltså. 

En annan vän brukar alltid berätta om den kvällen också, för han hjälpte sedan kvinnan ner för alla trapporna när hon skulle hemåt(och lite dragen måste hon nog ha blivit på groggen). Dom var två stycken som höll henne på varsin sida och dom räknade trappstegen högt för henne… 1….2…3…ooppps… 7…8…ooppps… 11…12...13…. 

Ja, hon var nog rätt nöjd med festen, och det var vi med. 

Det får vi göra om, som man brukar säga....

Ett nytt kapitel har nu startat

Yes.. jag gjorde några glädjeskutt i läggan nyss. Fy fan vad gött, vårt fönster inne på toan går att stänga från och med nu. Det är på tiden. Det har ju varit svinkallt att ens gå in dit.. och tänk er då att måsta sätta sig på den där iskalla toalettringen. Man har försökt att hålla sig så länge det går för att undvika detta rum.. och har man haft tur/planerat väl, har man kunnat hålla sig tills man kommer till repan.

Det där är nu glömda tider. Ett nytt kapitel har nu startat. Nu tänker vi inte öppna fönstret förrän till sommaren kommer igen. Wohoo. Bakgrundfakta till detta fönster finns att läsa om i "James, ett fönster och gaffa". 

Jag bra yes asså.

The best song in the world? Say whaaat…

Jag tänkte att jag kör en på engelska.. det är ju en del läsare som inte kan svenska, kan tänka mig att det blir roliga översättningar i google translate.. så här kommer en internationell variation dudes...

A journalist from Q magazine visited us in the studio last week. We played her a few tracks from the new album and she also done an interview.

We sat there on the couch in the control room and listened to the songs through the BIG speakers all cranked up(wohoo). This studio is where we spent most part of the summer and now the recording and mixing is just about done. 

When we sat there and listened to one of the songs(my favorite at the moment) I thought "this must be one of the best songs in the world" and I could feel my eyes starting to tear up. 

I had just eaten a really hot curry(which usually makes me sweat/tear up), but I have to say that this song had more effect on my tear ducts than that curry... and when it comes to spicy food I´m a bit of a pansy to be honest. 

I was simply overwhelmed by all the feelings from this song… It had probably a lot to do with the fact that we recorded these songs ourselves, worked on them during a long period of time and in the studio we´ve all been experiencing all sorts of feelings, up and down, on our way to finally reach a result that we all feel happy with.

Jag bara yes asså... team Glasvegas i Kina, maj 2012.

…I know, it sounds a bit crazy and self-indulgent when I say it, but I´m really happy with the album, I love it. But I´m glad I feel that way. It´s so amazing to get the chance to be a part of an album like this. 

… this blog is quite good promo for the album(jag bra yes asså)…. I´m building up expectations here... no pressure…. rock n roll to the people… oh, and by the way.. 

I hope you`ll like it. 

That´s all from "me- and- my- Glasvegas-loving" for now…. Nu ska vi repa. Det är kul med musik. Hejje.

Lite rock n roll...

Jag ska få spela med Merit Hemmingson på Piteå världsmusikfestival om två veckor. Innan jag fick förfrågan visste jag inte något om henne, (lite som Glasvegas). Så jag körde en google (precis som med Glasvegas) och fick reda på att hon verkar ju vara ascool(typ som Glasvegas)!! 

Hon spelar hammondorgel och är riktigt svängig, och hon har spelat med massa grymma musiker genom åren. Jag är redan lite nervös, men det ska bli skitkul!! 

Så för er som befinner er uppe i norrbotten den 16:e november så rekommenderar jag att ta er till acustikum till giget. Tror det kommer bli skitbra! 

Det blir bara Merit och jag som bildar duo. Spännande. 

Idag var jag till repan och kände igenom lite låtar som vi ska spela. Det är någon låt som det är vispar på, så jag letade fram visparna och började lira..

Tyvärr så höll dom inte hela låten då alla strån började fara överallt över trumsetet. Jag tänkte att det är ju lite rock n roll att slå sönder trumstockar och cymbaler.. men det kändes nästan ännu mer rock n roll att slå sönder en visp! Jag bara yes asså!

Nu ska jag på middag och sen dra på festligheter. Hejj på er!

Lystring, ett erkännande!

Apropå gårdagens inlägg om hur det står skrivet "jonna" med felvänt j överallt i vårt hus. Jag pratade med mor min igår som sa att "jaa, jag kommer ihåg att du ristade in "jonna" på vår nya sängkarm också"… jag svarade väldigt frågande då för jag kommer absolut inte ihåg detta? Jag vet att jag skrev det överallt med vanliga pennor, men rista in i trä, det minns jag inget om. Jag minns dock att det var lite kalabalik kring vem som hade gjort det…

Idag skypade jag med min lillasyster. Hon sa att hon gillade gårdagens blogg och erkände även att hon hade "gjort en fuling". Hon erkände nu, 15 år senare att hon faktiskt har skrivit "jonna" med felvänt j i huset också så att folk skulle tro att det var JAG och inte hon… hon ba "asså jag skrev josefine en gång, men då fick jag ju skäll, så det var ju inte värt det"… haha, smart syrra man har då. 

Sen började hon även berätta, helt oberoende av vad mamma hade sagt om sängen, att "jaaa, jag kommer ihåg att jag ristade in ditt namn på mammas och pappas nya säng". Nu är gåtan löst morsan!!

Spela ett trumsolo med typ 7 stockar

Vi fick låna en stege igår när vi skulle byta lampa i taket. Vi har så höga tak i läggan så det räcker inte med att stå på en stol. Jag tänkte till och med använda ett litet bord och sen ställa stolen på den för att nå upp. Men det kändes inte helt ok när det handlade om ett mini bord från ikea(billigaste ever ftw), som stolen knappt rymdes på. Varken jag eller James vågade gå upp på den uppsättningen. 

Nästa steg var då att jag skulle ha James på mina axlar. (jag vågade inte upp på hans axlar).. han hoppade upp och där stod jag och kände mig rätt stark.. och rädd.  Ni vet sådär när man känner att man har en tyngd på sina axlar.. typ så kändes det. 

Jag förstår honom.. sådär kan det kännas efter ett gig.

Men det gick ju bra att få ner den gamla glödlampan… när han hoppade upp igen och skulle sätta dit den nya lampan så tog det liiite för lång tid, 

och det slutade med att en svärandes James fick med sig hela lampskärmen ner, och ingen lampa lyste. 

När han satt där uppe (på axlarna) och bara fortsatte svära hoppades jag på att han skulle säga att jag kunde släppa ner honom… men jag tror att han behövde lite tid att få ut sin ilska. 

Så jag härdade ut och tänkte på hur kul det skulle vara om jag nös i detta ögonblick. 

Ni vet sådär som i snövit och dom sju dvärgarna på julafton, när dvärgen under rocken tillslut nyser och han som sitter på axlarna bara flyger iväg. Undra om det kan hända på riktigt? 

Och i såna fall… Om jag skulle välja en sektion ur den filmen som skulle kunna gå att göra på riktigt då skulle det ju såklart vara när Toker spelar trummor. Fatta coolt att göra ett trumsolo, spela med typ 7 trumstockar, slänga upp dom i luften och sen att dom åker igenom tröjan och efter det träffar trumman och avslutar med en härlig crash. Faaaan vad fett asså!

Ja, och vi lyckades få upp lampan sen förresten...

För dom som vill kan man ju fundera på ett sånt där "hur många blablabla krävs det för att byta en glödlampa-skämt". Dom brukar ju gå hem.