Rockstar tech and reindeers in Norrbotten.

James came with me up to Norrbotten to hang out. He’s been up here quite a few times and takes every opportunity he gets to come up and visit.
This time I took him on a roadtrip even further up north than where I’m from.
I had a gig last week in Pajala, north of the arctic circle. So he came with me and acted my drum tech/biggest fan. 

His main quality of being a drum tech must’ve been…. telling stories, and being funny… but other than that, he didn’t really do anything that had anything to do with drums. I guess not everyone is cut out for that job, hehe. But I got a good storyteller that could carry a case or two. 

Anyhow, it was a great gig!! 

Everyone was really drunk, at dinner time people were stumbling everywhere and I’m guessing the moonshine was out for breakfast that morning, tru dat!! 

We hit the stage around midnight, so a few moonshine-soldiers had probably went to bed already, but it was still a great crowd. 

I was playing with The Magnettes, and the band is from Pajala, so they had a lot of fans that came to sing the songs back at us. Cool duderinos. 

There was a journalist from the local paper in the north of Sweden who was there writing a really nice review after gig.
He also got a few words in with my “drum tech/Storyteller”.
And the next day it was a story on James in the paper, with two photos of him saying about how he loved the show. “International Star giving praise to the band from Pajala”. Aww, that’s when I realised how lucky I was… THAT’S MY DRUM TECH OMG!!!INTERNATIONAL STAR!!! Lucky_lady_87. 

On the way back down to Boden(it’s not often you hear anyone saying “down” to Boden… most people, if ever.. they go “up” to Boden) we met a reindeer. I said to James to hurry and we can get a photo with you and the reindeer in it…But I think James was so stunned by the beauty of the reindeer that he couldn’t move any faster...

And also my phone cut out, so I guess I could take the blame for that….But I’d rather blame it on someone else rather than me. That’s how I usually work…yup.

I took a few snaps of it in all it’s glory, and then we got a cracking photo of it running away with James in the foreground. Yeay!! BEST PHOTO EVVAH!!!

Epic album and daydreams

-What’s the new album gonna be like, is it any good?

-Imagine all the music that you’ve ever heard…

-Yeah, ok.

-Yeah… it’s nothing like that.

That’s how James described our new album to a person who’s not heard any of it.

From that description it sounds like it’s a pretty epic album on the go. I agree. 

I just loved the way he said it to the guy, without even thinking it was funny or anything. That was simply the truth for James.

And of course we, i.e the band will always feel like we’re adding something special to the world of music, music that has a purpose and meaning to us. Otherwise we would probably not release it at all. 

But this whole adventure wouldn’t be a reality if it wasn’t for James’ imagination in writing the songs and his creative skills. 

Sometimes when I ask James “how did you come up with those lyrics” or “how could you think of this or that part” he usually answers: I don’t know, it wasn’t really me writing it. 

It’s almost like he’s entering a different world sometimes when he’s working and things just write themselves in a weird way. 

A lot of the times he can’t remember writing parts, it’s like a big daydream, and then he snaps out of it, and on that sheet of paper in front of him there's lyrics that are really special. 

So in a way even James can say that it wasn’t he who wrote it. Even though it was. 

It was just the day dreaming James. 

Ever since he was a kid he’s been day dreaming. And getting told off for it in school.
He once showed me his evaluation and report cards from school, and in all years teachers said:

One of James' report cards. 

"He’s day dreaming a lot and not concentrating".

Sometimes it’s better to be a day dreamer than anything else. 

“There is still drops to add to the big pond of music” as James said it the other day, and that’s what we’re trying to do, everyday.

Ok, raising the bar way up high with the expectations for this upcoming epicness of an album. Hehe, so forget everything I just said... 

No only kidding. 

It’s true, it’s an epic album on the go peeps. Can’t wait to share it with yous. 

"Orite mate, how ye dayin'?"

-Hi my name is Jonna, I spoke to your colleague 10 minutes ago but she put me on the wrong line, so I’m trying again.

-Yeah, ok, what was the person’s name?

-can’t remember

-ok, was it a woman or a man?

-a woman

-did she speak swedish with an accent or without an accent?

-she spoke swedish with an accent

-ok, what accent do you think it was, was it Finnish or some other accent?

Seriously, I felt like I was in a movie or hidden camera or something when I was gonna guess what country someone was from determined by the way they spoke swedish…..When I phoned about getting a time scheduled for the dentist….. yup, true story.

The woman I was talking to at the moment had an american accent. And I almost felt like I wanted to give her a nice compliment on how good her swedish was, but I never, cause I was busy trying to help her find out what colleague of hers I was talking to before. I think the american woman wanted to know which one of her colleagues messed up, maybe it would be good for her to know this in case the needs to use it against her at any point. Naaaw. 

I always think it’s mind-blowing how someone can learn swedish when they’re adults. Or just in general when it’s not their mother tongue. Because I can imagine it’s really hard to get a grip of Swedish. So well done all swedish talking people who didn’t grow up speaking swedish !!! 

I mean, in Sweden we start learning English when we’re quite young in school, and we are surrounded by the language all the time, on the TV in music and all sorts. So it seems a bit easier for us to learn english. So not that same degree of mind- blowingness…. for me at least. 

My boyfriend always says that it’s cool with me cause I know not only two languages, but three. Swedish, English…. and Glaswegian. 

And yes, I take that as a compliment, thank you very much. 

When I first moved to Glasgow to join the band I had NO IDEA what the boys were talking about. I went there and thought I knew english, but this was nothing like the way I’d been taught.
The first couple of weeks I was saying that I didn’t know what a burger was, because I couldn’t understand the way Paul, our bass player said it. “buggah”… He tried again, and the 4th time he said it he decided to put “cheese” in front of it… “like a cheese buggah”. By then I was like 'ooh, you mean cheese buuurrrger ?!?!' ...Felt quite stupid.

Anyway, it took me a few months to get the hang of the glaswegian patter, and today, 4,5 years later I must say that I know ma stuff... sorta. 

Sometimes I can even make people think I’m fae Glesga. 

I always high five myself when that happens. Usually a mental high five, tryin to keep ma cool.

Nowadays I’m teaching my mum and dad glaswegian so that they can try it on the boys when they see them. “Orite mate, how ye dayin’? Gonnae geeze a haun oo’r here?”  

I love the glasweigan accent, I’ve got loads of thoughts on it from a swedish perspective, but I’ll get on that subject another time. Catch yous later peeps. 

Here's some glaswegian phrases to get started. It's not just an accent, it's a culture <3

A vibe cat

-You're just a wild cat.
-Did you say vibe cat?
-No, a wild cat.
-I thought you says 'vibe cat', like, I'm just going round vibing.

Härligt samtal som inträffade just. Asså helt allvarligt, man vill ju vara en vibe cat om något !!

Vi pratade om att gå och spela basket. Re-match från igår då tempot var högt och det rasslade till i basketkorgen var och varannan sekund.
Vi är typ helt kass på att få bollen genom korgen, men annars är vi bra på basket.
Han ba, asså ska vi gå och spela eller ska jag börja jobba direkt så kan vi göra nåt ikväll?
Jag ba, börja jobba nu, så gör vi nåt ikväll.
Sen blev han så kissnödig så han inte riktigt kunde koncentrera sig och sa: ja, men då går vi och spelar basket då, men jag måste kissa först.
Jag ba, fast jag sa ju precis att vi satsar på att göra nåt ikväll istället.
Han ba: Jaaa, fast jag är för kissnödig för att tänka på vad du sa. Vi hörs efter jag kissat.

Vi satsar på att göra nåt ikväll hörni. För nu jobbar han och jag skriver en blogg. woop woop.

Jag satt och läste igenom mina gamla historier på den här sidan för någon månad sen, och tänkte, fy fasen vad roligt, jag borde skriva såna här oftare så jag kan snegla tillbaka och tänka "fy fasen vad roligt".
Men så gjorde jag inte det. Förrän jag pratade med min kille idag om basket och vibe cat och då ba tog jag fram penna och papper, heeeelt old skool, och började skriva. Fast på datorn.

Och hörni, imorn drar sommarens festivaler igång med Hurula som jag spelar med. Peppad_tjej_87.
Så vi kan väl göra så att vi satsar på att ses där. Nu ska jag ut och springa, för att balansera upp lite grann eftersom det inte blev någon basket idag. Hey doh. Hejje.

Foto: The fabulous Annika Berglund.
http://annikaberglund.tumblr.com/

The very glamorous life on the road... Refreshing.

Igår spelade vi i Chicago. Den kallaste staden hittills. Nu är vi på väg mot ännu kallare breddgrader… Minneapolis. 

Vi kom fram till Chicago kvällen innan, men jag låg redan och sov. Vi har air con på bussen men vi gillar inte att använda den eftersom den torkar ut luften och det påverkar rösterna, då speciellt för dom som ska sjunga. Så vi har legat i kylan och tagit på oss hoodies och filtar och liknande istället… buuuuuuut, we didnt know what was gonna hit us!!

Jag vaknade upp klockan 4 på morgonen, iskallt. Jag drar bort min lilla gardin som vi har för våra sängar, jag andas ut och det första jag ser är ett stort moln från min mun när jag andas. Det var ju as kallt!!!!

Jag går upp och försöker kolla ut genom fönstrerna… jag kan inte se ut innan jag skrapar bort isen. Det var ungefär den där känslan när man bor i Norrbotten, och ska iväg till Lucia. Det är tidigt, mörk och kallt, men man måste ändå ut och skrapa bilen i kylan. Det som är mysigt med det dock är att när man kommer in så är det varmt och man får sig lite varm glögg och pepparkakor… det hände inte på parkeringen i Chicago. 

När alla vaknade så kom vi fram till att "fuck the throats(well not really), we need heating". Så vi körde igång på full fart!

Igår hade vi en tv-grej ganska tidigt på dagen så vi skulle vara redo innan kl 10. Jag gjorde mig redo för en värmande dusch i bussen. Yesssss… nä men vattnet hade ju frusit. Wöhööuöö. 

Vattnet i handfatet funkade fortfarande.. så det blev en klassiker igen, raggardusch i handfatet. Den här gången fanns det varmvatten (lyx!). Så jag fyllde en liten flaska med varmvatten och hällde över huvudet, REFRESHIING!!

Sen tog jag min handduk som jag hade lämnat i min säng. Det är lite kondens på väggarna.. och det hade min handduk tagit hand om. 

Så jag hittade en isklump i min handduk. Jag höll den under air con luften ett tag så den smälte. Skönt. Slippa is i håret liksom…. 

Typ som när man gick från gympan tillbaka till klassrummet i femman. 

Då hann håret frysa till isbitar på en 30 meters promenad. Det är bara att tänka tillbaka till såna tillfällen, som inte ens kändes jobbiga då. Då känns det ju bara dumt att klaga över en lite isig handduk såhär 15 år senare. 

Nu sitter vi här i värmen(air con på full fart) och tittar ut över ödsliga, snöiga vägar ute på vishan, på väg mot Minnesota, Life is good partypeeps!

Rock n roll lifestyle och turné i USA och Kanada

Nu sitter jag i vår Bandwagon som det så fint heter. Vi är på väg mot Chicago efter att ha lirat i Toronto igår kväll. 

Vi har gjort en vecka redan på turné. Började i Washington DC förra veckan och har kört norrut via Philadelphia, New York och Boston. 

Yes, jag och presidenten... tyyyp.

Alla gigen har varit kanon och ibland har jag stått på scenen och känt mig helt överväldigad att folk på andra sidan atlanten kommer och spenderar sin tid och sina pengar på att komma och dela en upplevelse med oss. 

Det är så himla coolt… 

och extra häftigt när vi får höra låtarna sjungas tillbaka till oss med amerikansk accent. 

Man kan höra ibland att dom blir lite förvirrade vilken dialekt dom ska sjunga på när det kommer till vissa uttryck och alla börjar kolla på varandra och skratta för att dom sjunger med på skotsk dialekt så att det ska passa in mer. Skön vibe!!

Live in Boston, Photo:Robert Adam

Vi är lite förkylda här på bussen men vi käkar super-förkylnings-tabletter och dricker honungste så allt är cool. 

Vi har en kvinna som hänger med runt på hela turnén som tar hand om oss alla också. 

När hon hörde att någon började bli förkyld så tog hon nästa kväll med sig filtar och medicin. Och vår gitarrtekniker har problem med sin fot ibland, och när hon fick höra det så fixade hon hjälpmedel till det som den sjukgymnast hon är. Så himla snällt!! 

Sen har vi haft James mamma och hennes man och några fler kompisar på några gig också. Det har varit awesome. Det känns lite som "hemma" att se kända ansikten stå på första raden och rocka loss. 

En vän som vi träffat i Boston(och hon har flugit till UK för några gigs med) tog med massa godis så vi har fyllt upp bussen med massa Swedish fish- godis och andra delikatesser. 
Vi är så tacksamma för att vi har så många fina människor omkring oss och det är många nya vänner vi har fått genom bandet!! 

I New York spelade vi en liten klubb som heter Mercury Lounge(och the Knitting Factory i Brooklyn). 

För övrigt så spelade Nina Persson innan oss den kvällen. Swedes are everywhere yaoo.
Jag känner alltid att det är så inspirerande att komma till New York. Det är en mycket inspirerande stad med många, många inspirerande männniskor i!!  

Det har varit jättekul att träffa så många fina människor efter gigen också. Vi har varit ute och signerat merch och minglat lite efter alla gigs hittills. 

Jag har fått designa använda trumskinn som vi säljer också, vilket är kul. 

Jag ritar trumset likadant som jag gjorde när jag började rita dom när jag var 8 år. Jag kan bara rita från en vinkel. 

Jag har alltid varit lite av det svarta fåret i min familj när det kommer till att rita och måla för min familj har talang för det där. Men jag måste säga att jag är rätt nöjd med mina trumset som jag ritar. High standard liksom.  

Okej, det är massa saker som är så himla bra och roliga och inspirerande…Vill ni veta vad som också händer behind the scenes? Okeeeeeeeeeej!!

Vi har haft slut på vatten i vår lilla buss i några dagar nu, vilket betyder svårt att duscha. 

Den sista duschen tog jag… om man kan kalla det dusch. 

Det skvätte lite vatten på mig då och då, och när det väl skvätte…. då var det bara att passa på att massera in det där schampot så fort som möjligt innan nästa skvätt kom. 

Det gick ju bra tillslut, jag fick torka bort det sista schampot med en handduk. 
Sen torkade jag håret under vår air-con på bussen. Bra tryck i den. 

Att det var slut på vatten upptäckte jag ungefär 1 timme innan gig och James hade fortfarande inte duschat. Det slutade med att vi tog vattenflaskor från kylen(!!!) som man fick stå och hälla över huvudet på honom så han fick tvätta håret. Han skakade av kylan.. sen fick han schampo i ögat också stackarn. Yes, Rock n Roll lifestyle. 

Peace out duderinos!!

Den nonchalanta globetrottern(yeah right?) och Let the love flow Putin!!

Ni vet den här omslagsbilden jag har på bloggen. Asså den med massa färger målat på en vägg och jag går lite nonchalant förbi.
It just so happens att vår turnèbuss står parkerad PRECIS mitt emot den väggen. Det kändes coolt när jag vaknade imorse och såg det.
Oftast möts jag av samma tanke varje morgon på turné: "Var är jag?".
Men inte idag.. jag ba värsta globetrottern och ba "Asså jag vet PRECIS vars jag är hörni"...

Vi är i Berlin idag för övrigt.
Vi fick ett backstage rum med fönster idag. Inte varje dag, kul med dagsljus säger jag, tackarrrr.

Igår var vi i Hamburg. Där var det inga fönster backstage och det sprang möss runt om oss lite här och var, men det var ingen som störde sig på det. Så länge vi får någon slags dusch och nånstans att sitta så är det lungan.

Gigen har gått bra hittills. Vi började i söndags i Köln. Det jag har blivit mest överraskad av är hur många tyskar som kan prata flytande svenska.. helt utan någon speciell anledning. Jag har stött på tre stycken.
Och det är inte så att dom vill visa upp att dom kan svenska inför mig eller nåt, för att för det mesta tror folk att jag är från Glasgow också, som resten av bandet.
Men, lite här och var när jag har pratat med folk så kommer det fram att jag är från Sverige... och då ba får man höra med lite tysk brytning:" Jaha, du är svensk, det visste jag inte".
Det är alltså tre personer helt oberoende av varandra som har dragit fram prata-svenska-kortet. Bra jobbat Tyskland!!

Idag gjorde jag och Paul en radio intervju. James och Rab är och gör en tv-grej... så dom får make-up och grejer(Wöööhöö, passa på grabbar, det är gratis).
Jag och Paul körde radio-mode, vilket betyder, inget smink. (Dusch är frivilligt).
Jag fick skicka en hälsning till Putin i radion om att KÄRLEK är det finaste som finns på vår jord och det finns INGEN anledning till att inte få visa kärlek för att den råkar vara till någon av samma kön. LET THE LOVE FLOW säger jag.... (Så jävla dumt Putin).

Jaja, då lägger jag upp lite bilder här nu rå. Hej på er.

Vi kom fram efter en lång dags resande på tåg till KÖLN. Fet kyrka. 

Nästa dag gick jag, Dean och Paul på en lång promenad längs med Rhen... eller hur det stavas. Det var fint, och det här gänget såg ut att ha så skön vibe mellan dom. Njut av brisen!

Yes, snygga trummor och stärkare på scenen. Jag får spela på dom här! 

Yes, jag och Paul chillar och kollar på fågelgänget. 

Sen drog vi till Hamburg, jag köpte lite ankare-grejer för jag gillare, sen tog jag kort på mig och den här sjömannen, gillar hans ankare också!

Sen spenderade jag några timmar i den här butiken. Jag har aldrig sett så mycket cymbaler på ett och samma ställe. Förvirrande asså. 

Så här kan det se ut från scenen när vi spelar första låten. 

Det är kallt och snöigt i Berlin. Jag gick på en liten prommis och tog en fin bild på den här  kyrkan. Värt. 

Just det, vi bytte tåg i Bryssel och hängde med den här hästen med Zebra-kostym. Skön dude.

Trummor, Norrbotten och världens största människo-bajskorv.

Gott nytt år hörni!
Nu har det varit ett sprillans nytt år i 2 veckor. Det känns bra.
Jag har hunnit bowla i Boden med hela Löfgrens-klanen. Den växer och växer(bra jobb från syrrans och brorsans håll, wöhööuöö)... vilket är bra, för det är mindre chans att jag förlorar bowlingen då. Jag lägger mig på en bra mittenplats... Alltså mitt emellan småbarnen och dom vuxna. Jag var inte sämst i alla fall.

Jag har fikat hela julen med massa olika folk. Bra vibez på hanssons cafe.
"Fika" är ju ett av dom orden som min pojkvän kan på svenska. Klassiker!!
 Det är nog för att det är ett så bra ord. Det kan vara en tidpunkt på dagen, en kopp kaffe.... eller den bästa innebörden. Fikabröd. Typ kanelbullar och kladdkaka.
Jag åkte hem till Glasgow via Danmark och spenderade mina sista danska kronor på gifflar. VÄRT!

Jag har haft massa trumlektioner i storhuset. En dag samlade jag hela familje- klanen och man fick komma in en och en för en trumlektion. Efteråt så kom den typiska syskon-frågan från min bror... "Vem var bäst då Jonna?"
Jag tycker ju såklart att alla var jätteduktiga och svarade att "ALLA har ju lärt sig NÅGOT idag..."
Näe, han var inte nöjd och då fyllde syrran i... "Ja, Jonna, VEM VAR BÄST? VI VILL VETA!!"

Haha, typical Löfgrens-chat. Det jag KAN avslöja är att det finns mycket trum-talang i min familj, det fick jag erfara. Hoppas att dom fortsätter... speciellt barnen, dom var coolast för dom slog så hårt och så snabbt dom kunde. Det är ju det som räknas!!

Asså, nu kommer jag lite ifrån ämnet, men jag har ju glömt att berätta att jag har sett världens största människo- bajskorv!!
Det var på turnén i december. Vi hade precis spelat klart giget... vi chillar lite backstage ett tag och äter pizza. Sen tänkte jag go to the ladies... när jag kollar ner i toastolen så är det ganska grumligt. Jag tänker "vem har inte spolat efter sig när dom har bajsat?!"
Jag gör en god gärning och spolar och tänker precis sätta mig ner när jag ser att bajskorven LIGGER KVAR!!
Jag får en chock och lämnar toan omågende.
Jag vill berätta för någon men alla hade dragit för att hälsa på lite folk.
Den var typ lika stor som min underarm.. och den hade ingen chans att liksom vika sig för att spolas ner genom toa-rören.
Efter ett tag hör jag mina vänner i crewet chock-skratta....
HAHA... JAAA, dom veeeet. Va kul nu kan vi skratta tillsammans. Och det gjorde vi.
Vi försökte komma på vem det var. Såklart så var det ju ingen av dom VI känner (obviously)... så det gjorde det ännu roligare.
Jag tänker inte nämna vem vi tror att det var... för det är lika kul/små-äckligt/weird om man inte vet det.
Ok, en bajs-historia.

Jo just det. Jag och Josie var och såg ett av mina favoritband, Euskefeurat. Vi fick sista minuten biljetter och ba drog till Pite. Grymt bra. Bäst var nog deras hip-hop version av Bonden och Björn. Värsta grymma inlevelsen från alla håll och kanter. Och när man kom därifrån pratade man bredare än vanligt och tänker hur bra Norrbotten är.
Nu har jag en väska på väg till mitt håll med trycket "Norrland i mitt hjärta jag svär jag är din".
Jahaa. Och att vara i Glasgow är rätt bra det med (true dat).
Hörs!

A day in the life...

Göteborg!!
Vi var där för snart en månad sen. Tiden går ju sjukt fort.
Vi lirade på Storan där och vi fick träffa en kille som heter Ken.
En skön kille från New York som hängde med oss under hela dagen och fotade det han kände för.
Man kan gärna gå in och kolla på alla bilder han tog under dagen via den här länken: Kens bilder
Och här är en till länk från Prefixmag.com

Jag är ju inte värsta bäst på att ta foton under turnéer.
Och speciellt inte på mig själv... och speciellt inte på "vardagliga saker". Jag tar typ kort om jag ser nån häftig byggnad när jag är ute och går eller så.
Så det var ju kanon att Ken hängde med oss så kan man få lite inblick i vad vi håller på med om dagarna.. så, here it goes.

En vanlig dag brukar börja med att kolla vad det är för kod till internet. Förhoppningsvis finns det internet, eftersom det är dyrt att kolla mejlen när man är utomlands annars. När jag är i Sverige är det dock lugnt. Kör på mitt supergamla erbjudande från 2008 från halebop. Värt.

Och efter det så kollar man vad det finns för dusch möjligheter i venuen. Det har varit RIKTIGT olika standard på dom asså. Göteborg var som en fest... om man jämför med andra delar av Europa.
Efter några veckor på turné så började vi gissa vad det skulle vara för "fel" på duschen just den dagen. Kanske var det att det inte fanns någon dörr (!!), eller så kanske det inte fanns varmvatten(uff, så jäla kallt asså), eller så kanske det blev översvämning... Vi fick en härlig kompott av allt tillslut. Men jag såg till att duscha varje dag i alla fall, så allt var lugnt.

Här hänger jag med Mikael Wiehe och Bounce och kollar instagram.

Asså tamburinen måste sitta på exakt rätt ställe... weird but true.

 Sen blev det soundcheck dags. Innan det var jag och köpte en fet påse godis att ha med mig från Sverige på resten av turnén. Den låg i min resväska... nu ligger den inte där längre.

Vi brukar dra en vända av Geraldine åtminstone. Jag brukar säga "höj gitarren och tamburinen tack".

Kanske lite mer tamburin ändå?

Sen gick vi och käkade på Max till middag till min stora förtjusning. Jag fick med mig hela gänget. Jag brukar göra ganska bra reklam för Max... Men det var nog inte det bästa att käka innan ett gig dock. Jag käkar helst 3 timmar innan så att man har energi att dansa runt lite på scenen när det väl ska till. Det var lite mastigt. Däremot så käkade jag på max en gång till på turnén. Det var efter(efter, bra idé!!) giget i Köpenhamn. Jag spraaaang dit innan bussen skulle åka bara för lite strips med smältost. Galet, men gott. 

Så här kan det se ut innan vi går på scenen. Jag håller i mina hörlurar för att jag skulle precis gå ut till trapphuset och värma upp. Ibland gör jag det, typ springer upp och ner med hög musik i öronen och värmer upp för att få upp flåset lite. Bra vibe. Ibland kollar folk konstigt på mig dock, men då höjer jag bara musiken i mina öronen och ler mot dom och fortsätter springa. Hej hopp.

På väg mot scenen. Spinal tap vibe. Vi gick och gick mellan massa dörrar, upp och ner och upp igen för att tillslut hitta rätt ingång. WE MADE IT!! 

Jag och tamburinen.

Rock n roll.

In movement.

Efter giget, svettig och utan brillor. Det var kul, well done everyone, let´s skåla.











Sen ibland går vi och träffar lite folk efter giget vid merchen. Det är också kul. Här står jag och pratar med en kille från Hultsfred tror jag det var. Han gillar te med honung och mjölk. Och han spelar också musik. Det är kul med musik som man brukar säga. Hejje!

Thank you world... /Lilla Jonna

Asså helt crazy!

Idag var det en fet samling människor som har läst min blogg.... från INDONESIEN.

Hej hej, kul att ni hittade hit!! Men asså hur hittade ni hit?

Man kan kolla vars ens läsare kommer ifrån... eller asså, inte var dom kommer ifrån direkt så, men vilket land dom befinner sig i när dom besöker min blogg. 

Det brukar vara mest från Sverige... då slipper man använda google translate lika mastigt. 

Sen brukar USA och UK komma på andra och tredje plats. Google translate på hög nivå!!

Och det förvånar mig också... kanske främst med USA. Andra sidan atlanten liksom.
Men idag så tog Indonesien andra platsen!! Det är ju as-långt bort!!

Men det är ju skitkul. 

Jag tänker mest att det är ju bara lilla jag.  

Jonna från Boden. 

Det var jag som fick utbrott på min familj när jag inte hittade sifferboken när jag gick i trean. 

Fy vad pinsamt att ha tappat bort den!(Men vi hittade den efter några dagar, så stormen la sig).

Det var också jag som tittade över axeln på en kompis under ett glos-test på engelskan och efteråt nervöst gick fram till läraren och frågade om jag fick ändra det jag precis lämnat in. 

Han kollade konstigt på mig och tänkte att det är klart att jag inte får ändra nu när jag vet svaren. 

Men jag svarade att jag ville ändra till fel stavning, för att jag hade tjuvkikat så att jag kunde skriva rätt. 

Ouf, jag tyckte det var jobbigt att ljuga, så det var bättre att gå fram och säga sanningen. haha. Weirdo!

Det var jag som sedan 7 års ålder smet iväg från andra lektioner för att ha min trumlektion varje vecka. 

Det var lilla Jonna... Den lilla Jonna finns kvar såklart, men har också blivit äldre och visare(yeah right).

Och nu såhär 19 år senare sitter jag och skriver om tankar jag har.... och helt crazy att folk går in och läser om mina upptåg och o-upptåg. Så tack världen. Kul att ni kikat in i min lilla värld för en stund.